Ty solen är din

Rättvisans sol, Karen Schröder

Påskdagen

“Som en sol stod Kristus opp
 på den tredje dagen.
 Nu är själens vårtid här, 
 bojan sönderslagen. 
 Vintertiden är förbi,
 synd och sömn till ända.
 Han som uppstått - nu vår  
sorg vill i glädje vända.”

“Dödens portar kunde ej
 hålla honom fången,
 inte vakter och sigill.
 Men i soluppgången kom han, 
 bland de tolv han är.
 Än han ut oss sänder,
 är bland oss och ger den frid
 som ej världen känner.”
 Johannes av Damaskus 700 -t
  

 

Påskdagen är storslagen! Det finns inget att tillägga, så stort är det. Jesus Kristus har segrat över döden! Döden är uppslukad och segern är vunnen. Det är så djupt omvälvande – och också så svårt att klä i ord. Bibeln och urkristendomen använder sig av bilder för att ge oss en aning om påskmysteriet. Solen är den bild som ansågs mest värdig för att beskriva den Uppståndnes härlighet, majestät och kraft. I Uppenbarelseboken står det t ex ”Hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft.”

Många tidiga bildframställningar visar Kristus som solguden i sin vagn. Redan under den först kristna tiden var det vanligt att man i kyrkorna skulle vända sig mot öster, soluppgångens väderstreck, varifrån man också väntade sig Kristi återkomst. Kyrkor anlades ofta därför med altaret mot öster och människor begravdes för att se mot öster. 

Solen har fått representera Kristusväsendet som källan till ljus, liv, sanning och rättfärdighet. Den är segrare över natten och döden, segrare i kampen mellan ljus och mörker, gott och ont, ordning och kaos. Efter sin nattliga färd genom underjorden stiger den varje morgon på nytt upp ur mörkret. 

När de första kristna började be den bön som Kristus lärt dem upplevde de snart ett behov att få tacka och prisa Fadern. De ville bekräfta och bekänna sig till orden de uttalade i Fader-vår-bönen. Därför lade de till en mening i slutet av bönen: ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.” 

Salvador Dali

Tillägget är som ett tacksamt eko på den värdefulla gåva som bönen är. Det är en lovprisning och hymn som bjuder in ljuset från den Uppståndnes ansikte att återspegla sig i orden. Därför förvånar det kanske inte heller att ordalydelsen i tillägget från början var: ”Ty solen är din”. 

Man avslutade bönen med ett skådande in i det högsta, in i solens rike. Ett rike som enligt kyrkofädrena var genomträngt av tre högtstående änglaväsen: Exusisa – formens andar, Dynameis – rörelsens andar och Kyriotetes – vishetens andar. 

När vi ber Fader Vår lyfts vi upp i den här sfären. Vi bekänner oss till den med det avslutande tillägget: Ty riket (Exusiai) är ditt och kraften (Dynameis) och härligheten (Kyriotetes) och riktar blicken mot den Uppståndnes hemvist: evigheten, soluppgångens källa.

Ylwa Breidenstein

Kristna, kom i morgonljuset,
 solen strålar nu i öst.
 Jesus Kristus är uppstånden,
 sjung hans lov med jubelröst.
 Följ hans glada söndagsbud:
 Låt oss samlas inför Gud.
 

 Kristna, se när dagen vaknar
 upp mot himlens ljusa rand.
 Liksom vi har mänskor samlats
 i Guds hus i fjärran land
 och med jubel sjungit där:
 Jesus Kristus är nu här.
 

 Kristna, sjung i morgonljuset,
 sjung för dem som inte kan,
 sjung för dem som under korset
 vacklar fram i fjärran land.
 Tala, sjung om sant och rätt,
 sjung tills de och vi är ett.
 Eyvind Skeie 2002
Matthias Grünewald