Etikettarkiv: tanken

”Jag är världens ljus”

Bild: Sandra Rheude

Varde ljus!

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.” (1 Mos 1) Med ljusets skapelse börjar världens och mänsklighetens historia. Och sedan den allra första skapelsedagen har ljuset spelat en avgörande roll i våra liv. Inte konstigt då att människorna alltid sett upp till ljuset. Längtan efter ljuset blev till bön och religiösa handlingar. I gamla tider var den ädlaste gudstjänsten den där man offrade till solen, medveten om att den oavbrutet lyser i varje människobiografis bakgrund. Den yttre solen var som en överstepräst som vandrande förrättade sin gudstjänst på himlen samtidigt som han vigde jorden till ett tempel åt solguden. 

Bild: Uwe Appold

Ljuset tonar och klingar

Ljuset är svårfångat. Genom ord, toner och färger har människan försökt beskriva det. Några av dessa försök har blivit till odödliga mästerverk. Solsången av den helige Franciskus hör till dessa, likaså Rembrants målningar. Men även Beethovens kompositioner räknas hit – kanske speciellt då den nionde symfoni där ljuset bryter fram med enorm kraft och glädje. För en viktig sida av ljuset är just att det översinnligt tonar och klingar. De gamla grekerna benämnde därför ljuset ”phos” , ett ord som är besläktad med ”phoné”, ordet för stämma och röst! 

Det andra av de sju Jag-Är orden i Johannesevangeliet handlar om ljuset. I det 8:e kapitlet säger Kristus: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”(Joh 8) Han säger det här när han befinner sig i templet i Jerusalem. Det är höst, mikaelitid – ett halvt år innan korsfästelsen. Människorna firar lövhyddo-festen och templets förgård är på kvällen och natten upplyst av mängder med ljus i sjuarmade ljusstakar. 

Bild: okänd

Äktenskapsbryterskan och den blindfödde mannen

Man kommer till Kristus med en äktenskapsbryterska och vill höra hans dom.”Den som är utan synd kastar den första stenen”, är hans svar och strax efteråt uttalar han orden ”Jag är världens ljus”. I följande kapitel botar han sen en blindfödd man. Utan tvekan har både äktenskaps-bryterskan och den blinde mannen något att göra med människans förhållande till ljuset.

Ingen har någonsin sett ljuset – i det avseendet är vi alla blinda. Ljuset är så osjälviskt, att det bara visar sig genom att göra annat synligt. Vi anar att det som lever i ljuset måste bli en del av vår själ för att vi ska kunna bli seende på ett nytt sätt och inte ständigt vandra i blindo, gå i mörkret. 

Att ha världens ljus är att se med evangeliets ögon och inte enbart med lagens stränga blick. Man kan ju uppenbarligen välja, båda sätten är möjliga. Men vi alla behöver – så som äktenskapsbryterskan –  någon som ser på själens otrohet mot det andliga med kärleksfulla ögon, ögon som inte fördömer utan förstår. Det är en förutsättning för att vi ska kunna övervinna våra svagheter och kunna upplysas av vårt samvetes röst. Samvetet vill väcka vårt tänkande, hjälpa oss att komma på andra och nya tankar.

För då vi tänker lever vi i ljus. Varje tanke är uppfångat ljus som vill leda oss till nyainsikter. Det som vi i vårt inre upplever som tankar är det vi i det yttre ser som ljus. Ljus och tankar är det samma sett från olika håll, är två sidor av samma sak.

Bild: Uwe Appold

Människan är ljus

Vem är jag och vem ska jag bli? Det är kanske de frågor som våra tankar mest kretsar kring. ”Jag är världens ljus”, Kristus svar är entydig. Människan är ljus och ljuset vill bli ett jag. I vårt innersta sker en ständig förvandling från ljus till jag, från jag till ljus. Detta ljus vill bli hela världens ljus, vill bli den nya verkligheten, där hela mänskligheten förenas i ett och samma kärleks-väckande samvetsljus. 

Vi bär alla ett skimmer av Kristus i oss. Gud har planterat ljuset i vårt innersta för att vi ska finna Honom. Att se på sin omgivning med evangeliets ögon är att se sin vardag i Kristi ljus. I Människovigningens handling övar vi  vecka efter vecka upp just den här förmågan att uppleva ”Kristi ljus i vår dags ljus!”

Bild Uwe Appold

Som en blomma vänder sig mot solen

Då Kristus sägen ”jag” så är det något annat än då vi människor slentrianmässigt låter samma ord komma över våra läppar. Det vardagliga jaget är vänt från det gudomliga. Vårt innersta jag däremot är vänt mot Kristus, är en del av hans lysande jag. Som en blomma vänder sig mot solen vänder sig den här kärnan i vårt jag hängivet mot det gudomliga ljuset. Meningen med livet är att låta det inre jaget få mer och mer att säga till om i våra liv, att låta det ljusbesläktade i oss ta överhand också i vardagen.

Det sker när vi liksom ljuset osjälviskt gör andra synliga och avstår från att hävda oss själva. Man kan bara leva med Kristusljuset genom ödmjukhet och offerberedskap. Och ju mer vi offrar till ljuset desto mer börjar vi att lysa! Vi vet det inte, märker det inte, men så är det! Även om vi människor inte ser det så ser änglarna det! 

Guds skapelse av ljuset i tidernas begynnelse får idag sin fortsättning i oss människor när vi aktivt väljer handlingar som får mänskligheten och därmed också jorden att lysa upp och mer och mer förvandlas till en ny sol!

Ylwa Breidenstein

Bild Uwe Appold