Etikettarkiv: skönhet

Skönhetens lov

Skönhet finns för dig och mig

Nu till midsommar överväldigas vi av naturens skönhet som omger oss i doft, färg, och klang. Skönhet ger lindrig i krävande tider och är den bästa medicinen mot uppgivenhet och tröstlöshet. Förutom i naturen så finns skönheten både i konst, vetenskap och religion. Den hjälper oss att orka leva, ger tröst i sorgen och bekräftelse i glädjen. Genom det sköna i tillvaron får vi verktyg och kraft att överleva även det fula som drabbar oss. Under historiens gång har de stora konstnärerna, tonsättarna och författarna vetat att våra liv är fulla av kaos och lidande. Men de hade ett botemedel att ge oss: skönhet! Skönhetsbegreppet varierar med tid och kultur, men det finns även en gränslös, evig skönhet som inte låter sig fångas in eller bestämmas av yttre faktorer.

I vår tid är tyvärr skönhet ofta associerad med konsumtion, den missbrukas för att skapa begär att konsumera. Men vad är egentligen skönhet? Skönheten framkallar stämningar som vi inte har till vardags, skapar en ingång till vår själ. Om vi förlorar skönheten förlorar vi samtidigt tillvarons mening och innebörd. Känslan som drabbar oss när vi möter det vackra är svår att beskriva. Den kan leda till en aha-upplevelse som stannar hos oss hela livet. Vi kan också bli så berörda och överväldigade av det sköna vi möter så att vi brister ut i gråt. Skönheten finns för dig och mig, för oss alla, och vi behöver den i sin äkthet mer än någonsin. Oavsett hur vi definierar den, har den ett värde, lika viktigt som sanning och godhet, eftersom den motsvarar ett universellt, djupt mänskligt behov hos oss alla.

Mötet med det sköna kan vi kalla nåd

Skönheten för oss in i ett gränsområde, till något som är större än oss. För korta ögonblick upplever vi det fullkomliga, det gudomliga, vi har en religiös upplevelse. Mötet med det sköna kan vi därför även kalla nåd. För ett kort ögonblick får vi känna närvaron av ett annat medvetande, en annan värld. Vi ges en chans att förstå att vi inte bara är kropp, mat, arbete, konsumtion eller pengar. Skönheten behöver vi som förbindelselänk till en andlig dimension av oss själva. Den gör oss fromma i själen, lär oss att be. För det är inte enbart i lidande och nöd som vi kan vända oss till det gudomliga. I mötet med det vackra kan också ett behov väckas att i glädje och tacksamhet få vända sig till Gud och lovprisa Honom i en bön.

Skönheten i naturen är fullkomlig. Vi kan inte förbättra den, bara öppna oss för den och låta den uppfylla oss. Naturen är en färdig värld, en avslutad gudomlig skapelse. Skönhet i konsten däremot, är människoverk som kommit till genom mänskligt initiativ. Här består skönheten i längtan efter något som ännu inte är helt färdigt eller fulländat. Äkta konst har ett drag av smärta och flyktighet som blir till en impuls att vilja göra om och göra ännu vackrare. I all konstnärlig aktivitet sker en trevande fortsättning på skapelsen, en process som av Gud nu lagts i människans händer.

Människan är som vackrast när hon talar sanning

Men också i människan finns skönheten. När vi ser på ett litet barn kan vi uppfyllas av en beundran och hänförelse för det sköna i människoskapelsen. Och ser vi in i den gamla människans ansikte, där livserfarenhet, sorg och prövningar ristat in fåror, upplever vi det återigen. Rembrandt var en mästare i att lyfta fram åldrandets skönhet i sina målningar.
Det finns också något oändligt vackert i en människa som osminkat står upp för sina gärningar. Ja, människan är kanske aldrig vackrare än just när hon talar sanning – även om innehållet är en skuldbekännelse och handlar om det ofullständiga i oss. Sanningens stund är ett ögonblick av skönhet just därför att den uppenbarar människoväsendet i dess ständiga strävan mot det fullkomliga,. Det ger oss en glimt av det gudomlig jaget i oss som alltid är i rörelse och om vilket Kristus säger ”Jag är vägen, sanningen och livet”.

Midsommar- och Johannitiden handlar om allt detta och uppmanar oss att med alla våra sinnen beundra det sköna och vårda det sanna!

Ylwa Breidenstein

O, vad världen nu är skön

 En psalm med text av Jacob Axel Josephson, musik av Wolfgang Amadeus Mozart

O, vad världen nu är skön,
Klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjön
Milda, friska fläkten,
Ljuva dofter, fågelsång —
Mänska, höj ock du din sång!

Jorden, smyckad som en brud,
Högt lovsjunger Herran.
Jubla, lund i vårlig skrud,
Ängder när och fjärran!
Allt hans Ande skapar nytt,
Vinterns tunga välde flytt.

Skulle ej min själ, min mun
Honom offer bringa,
Helig sång av hjärtats grund
Till Guds ära klinga!
Är vår jord så rik på fröjd,
O, hur blir då himlens höjd!