Etikettarkiv: sista smörjelsen

Onsdag i stilla veckan

Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.”

Det fjärde av de sju orden på korset är kanske det mest gåtfulla, mest komplicerade. Det är det mittersta ordet, inbäddad mellan de andra, tre på var sida. Kristus uttalar den här mening vid den nionde timmen.Han har hängt på korset i sex timmar och hans krafter är nästan helt slut. De tre första meningarna han yttrade på korset uttalades ännu i solljuset. Men fr o m det här fjärde ordet kommer han att tala in i mörkret. Vid den sjätte timmen, från kl. 12 till 3 på eftermiddagen, sänkte sig ett stort mörker över landet. Då lämnade de flesta människorna Golgata, platsen med de tre korsen.

I mörkret är det svårt att se spåren av Gud

Efter tre timmars mörker utropar Jesus: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.” Vi förbinder de här orden spontant med gränslös förtvivlan, ensamhet och övergivenhet. Från mänskligt perspektiv vet vi att när man är övergiven av människor är det lätt att man också känner sig övergiven av Gud. I det som är mörkt är det svårt att se spåren av Gud. Men vi får vara lite försiktiga med att för snabbt tolka in oss själva i de här orden och misstolka deras egentliga budskap. För de är inte uttalade i desperation eller i ögonblickets ingivelse. Orden är inledningen till psalm 22 i psaltaren som de flesta på den tiden kunde utantill. Den här gamla psalmen av David beskriver korsfästelsen 1000 år i förväg! Den skildrar Messias lidande och seger, hans väg och genombrott till den gudomliga härligheten. De här orden om ensamhet och övergivenhet måste emellertid också ställas i relation till det Kristus sagt inför sin prövning bara några dagar tidigare: ”Jag är inte ensam, Fadern är med mig”. Kan han så snabbt ha förlorat närheten till Fadern eller är det något annat han menar när han citerar den gamla psalmen?

Från Jesus till Kristus

Det är stor skillnad på hur vi människor dör och det är stor skillnad på det vi ser utifrån av en dödsprocess och vad den döende själv upplever i sitt inre. Men den inre upplevelsen av döden är också olika, har olika medvetenhetsgrader beroende av hur vi levt vårt jordeliv. Jesus var vid fullt och nyanserat medvetande när hans livskrafter drog  sig ur kroppen. Han upplevde varje enskildhet som skedde när kropp, själ och ande löste sig från varandra. Orden ur psalmen understryker den här dödsprocessen, upplevelsen av hans egen död. Men det är tveksamt om de blivit riktigt översatta. I stället för ”min Gud, varför har du övergett mig” kan det nämligen också heta: ”O Du mitt jags Gud, hur förhärligande lämnar Du mig!” Jesus-medvetandet i den fysiska kroppen upplever det storslagna i hur Kristus-jagets steg för steg lämnar det jordiska höljet  Och det är det här Jesus-medvetandet,  som ropar efter Kristus i det fjärde ordet på korset. Vi har tidigare hört hur det första av de sju orden på korset riktas till Fadern, hur det andra ordet vänder sig till en enda människa, och det tredje till de två människor som var Kristus närmaste. Det här fjärde ordet däremot uttalas alltså från Jesus till Kristus. 

Sista smörjelsen

Vid intåget i Jerusalem på palmsöndagen var Kristus-jaget som djupast förbundet och inkarnerat med Jesus-kroppen. Men strax därefter börjar det att frigöra sig, lösa sig stegvis och gå i motsatt riktning, mot döden. Den första som märkte vad som höll på att ske var kvinnan som på onsdag i stilla veckan smörjde hans huvud, gav honom sista smörjelsen. På skärtorsdagen frigörs Kristus-jaget ännu mer, när han andas ut sina livskrafter i brödet och vinet och lärjungarna får ta del av det genom kommunionen. Under natten i Getsemane har frigörelsen av jaget från kroppen övergått till en ren dödsprocess. Det går så fort att Kristus befarar att han kan dö innan han fullbordat sitt uppdrag och han ber Fadern att förskona honom från nederlaget att inte nå korset, med orden ”Tag denna kalk ifrån mig”. Så får han också kraften att hålla förbindelsen med kroppen hela vägen fram till korsfästelsens nionde timma. 

In Christo Morimur!

Men innan Kristus lämnar sin kropp, Jesus-kroppen, lär han känna övergivenhet och ensamhet från människornas perspektiv. Han förbinder sig med de här  avgrundsdjupa känslorna, för att genom mysteriet på Golgata kunna rädda alla människorna från detta mörker. Efter det ögonblick där Kristus på korset uttalande inledningen på den 22:a psalmen behöver människan inte längre vara rädd för döden, inte befara att bli ensam och övergiven i dödsögonblicket. Kristus finns alltid där och fångar upp oss i sin famn. Vi dör i Honom: In Christo Morimur!

Ylwa Breidenstein