Etikettarkiv: saga

2:a advent

"Hur skulle du kunna bevara förmågan att höra när du aldrig vill lyssna? Att Gud skulle ha tid med dig anser du visst lika självklart som att du inte kan ha tid med Gud. Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. Blott den som hör kan tala."  - Dag Hammarskjöld

Evighetsaspekten

Profeternas röster hörs inte mer så som det berättas om i Gamla Testamentet. Herren själv talade då ur evigheten genom deras mun och ledde mänskligheten med fast hand tryggt framåt.

Idag lyssnar vi på vetenskapliga prognoser, statistik och analyser när det gäller vår framtida utveckling. De är oftast grundade i gediget och noggrant forskningsarbete och hjälper utan tvekan mänskligheten att komma vidare. 

Profeten Jesaja

Otryggheten inför en oberäknelig framtid

Men här talar inga profetiska röster ur evigheten. För vetenskaplig kunskap bygger vanligtvis på erfarenheter man skaffat sig här på jorden, bygger på iakttagelser man har gjort. Lite förenklat kan man därför säga att den orienterar sig efter det som varit, det förgångna. Det gör att vi trots stora vetenskapliga framsteg ändå känner oss otrygga och ängsliga inför en oberäknelig framtid. Något i oss anar att vi inte kan fatta våra stora livsbeslut enbart från ett jordiskt eller historiskt perspektiv. Evighetsaspekten fattas oss. 

Frågan är då hur vi kan få med ett evigt, andligt perspektiv när profeterna förstummat och vetenskapens röst inte är tillräckligt övertygande? Ordet som tidigare talades genom enskilda profeters mun har sedan Gamla Testamentets tid inkarnerat, själv stigit ner till jorden och blivit människa. I evangelierna kan vi lyssna till det, i nattvarden –  men också i vårt tänkande och i vårt hjärta –  kan vi kommunicera med det. Att vi inte missar denna samtalsmöjlighet är avgörande för vår tid.

Bönen är hoppets språk

Advent påminner oss om det varje år på nytt. Jungfru Marias möte med ängeln Gabriel  (Luk 1, 26-38) är ett samtal, inte ett enkelriktad  budskap från den andliga världen. Maria visar på människans förmåga att kunna lyssna inåt mot evigheten för att sedan själva tala utifrån lyssnandet. 

Det sättet att samtala med det eviga i tillvaron kallar vi också för bön. Bönen är hoppets språk där vi i gemenskap med den andliga världen samtalande skapar vår framtid. Bedjande hittar vi motivationen och modet att gå även en oberäknelig framtid tillmötes.

Ylwa Breidenstein

"Mitt i en mänsklighet vars drömmar är fyllda av ångest,
och som frågar sig vart allting ska leda,
vill vi vara en stilla skara, som vet vad som ska komma.
En skara som vet Vem det är som kommer.
Och när Han kommer, så må lugnt allt annat också komma!"
- Emil Bock (19/5 1895 - 6/12 1959)

        

En saga i Advent

För mycket länge sen förberedde sig Jungfru Maria för den första julen. Det var dags att väva en dräkt åt Jesusbarnet som snart skulle födas.

Hon vandrade bland stjärnorna och de gav henne strålande trådar av kristall till barnets dräkt. Hon gick till månen och den gav henne silvertrådar. Solen gav henne trådar av glimmande guld  Och Jungfru Maria samlade ihop alla trådar och började väva. Men trådarna gled isär och kunde inte vävas samman.

”Kära stenar och kristaller”, sa Jungfru Maria. Kan ni hjälpa mig att väva ihop dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? ””Nej, Jungfru Maria. Vi kommer att visa dig vägen till stallet och ge dig en stadig grund att gå på, men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar. ”

”Kära växter”, sa Jungfru Maria. Kan ni hjälpa mig att väva ihop dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? ””Nej, Jungfru Maria. Vi ger dig en trädgård där julrosen kan blomma. Vi ger dig halm att vila på när du kommer fram efter din långa resa. Vi ger dig äpplet med löftet om stjärnan som ska lysa över barnet, Vi ger dig det stjärnbelysta trädet som får ditt barn att le men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar.”

”Kära djur”, sa Jungfru Maria, Kan ni hjälpa mig att väva dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? ””Nej, Jungfru Maria. Vår broder Åsnan kommer att bära dig på din långa resa. Djuren i stallet kommer att värma honom med sin andedräkt och mjuka päls men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar. ”

Nu visste Jungfru Maria inte längre vart hon skulle vända sig för att få hjälp att väva sina trådar.  Då kom en ängel till henne och talade mjukt och sade: ”Jungfru Maria, du måste be barnen om den kärlek de bär i sina hjärtan. När jordens barn sänder sin kärlek, då kommer du att kunna väva Jesusbarnets dräkt. ”


Inför stilla veckan II

Äktenskapsbryterskan och Coronapandemin

I Johannesevangeliet berättas om en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott. De skriftlärda och fariséerna ställer henne framför Jesus för att sätta honom på prov. De säger att hon enligt Mose lag borde stenas och de vill veta vad Jesus menar. De envisas med sin fråga och får till sist svar: ”Den av er som är utan synd ska kasta första stenen på henne”. De orden räddade både henne och dem som ville döma henne. Vi vet ju hur det gick, men vi kommer kanske inte ihåg när och var vi hört berättelsen för första gången, helt enkelt därför att vi själva inte blev förstummade, så som de skriftlärda blev, och vi ropade inte heller ”Halleluja!” som de kanske skulle ha gjort om deras fråga hade varit ärligt menad. 

Det finns nog en enkel förklaring till att våra hjärtan inte berörts starkare av dramat. Vi tar för givet att inget stod på spel. Antingen visste Jesus hur det skulle gå, eller så var han beredd att ingripa. Men om han visste, var hans svar inte ärligare än deras fråga. Det hela vore ”ett spel för gallerierna”. Men alternativet är ännu mer otänkbart! Det är just sådana föreställningar som gjort att fler och fler människor förlorat sin tro och saknar möjlighet att förstå både Kristus och Människans frihet genom honom. Det är ju inte sant att: ”Om Gud är god och allsmäktig kunde det inte finnas något ont i världen; vare sig dödsstraff eller coronavirus.”

Kärlekens Gud ingriper inte utan tror och hoppas att människorna kan och innerst inne vill ta eget ansvar i frihet. Så stor är Guds Tro och hans Hopp, men ännu större är hans Kärlek. Det var inget ”spel för gallerierna”! Och Kristus ville inte svika sitt mål; ända fram till den egna döden på korset sörjde han för deras frihet, som ”inte vet vad de gör!”

Passionstidens svarta färg och allvarliga ord talar om en oerhörd avgrund som vi inte ska rygga tillbaka inför och trivialisera genom enkla bortförklaringar. Vi behöver den ”sorgens stråle från hoppets grav som tränger in i vår blick!”

Och Han behöver sina människors Empati!

Bjarne Edberg

Pieter Brueghel
O, min Herre och min Gud, 
ta ifrån mig allt som hindrar mig att komma till dig.
 O, min Herre och min Gud, 
ge mig allt som hjälper mig att komma till dig.
 O, min Herre och min Gud, 
tag mig bort från mig själv och ge mig helt till dig.  


Nikolaus von Flüe (1417-1487).

Fridens bild

Det var en gång en kung, som utlyste en tävling för alla landets konstnärer. Den som kunde måla den vackraste bilden av friden skulle vinna ett värdefullt pris. Landets konstnärer tog ivrigt itu med uppgiften och kom till kungen med sina bilder. Men av alla målningar var det bara två som kungen tyckte om. Nu var han tvungen att välja mellan dem.

Den första var en perfekt bild av en lugn sjö, omgiven av pittoreska berg som speglade sig i vattnet. Vartenda moln på himlen k återfanns på sjöns spegelblanka yta. Alla som såg den här målningen tänkte direkt – och utan minsta tvekan – på frid.

Den andra bilden var helt annorlunda. Också här fanns berg ,men de var kala och grova, fulla av sprickor och avgrunder. Ovanför dem jagade moln omkring på den gråa himlen och tornade hotfullt upp sig. Man såg blixtar slå ner och regn som föll och man kunde nästan höra åskans mullrande. Ett brusande vattenfall stupade nerför ett av bergen. Ingen som såg  den här bilden kunde komma på idén att den handlade om frid. Men bakom vattenfallet, på den karga klippan, såg kungen en liten buske där en fågel byggt sitt bo. Och där, på den ogästvänliga platsen, mitt i den vinande stormen, satt en fågel helt fridfullt i sitt bo. 

Vilken bild vann priset? Kungen valde den andra målningen och motiverade det så här: ”Låt er inte vilseledas av vackra bilder. Frid behövs inte där det inte finns några problem eller kamper. Verklig frid ger hopp och innebär att man förblir lugn och stilla i sitt hjärta, även under de allra svåraste omständigheterna och största utmaningarna.

Författare okänd