Etikettarkiv: madonna

1:a advent

Den blå madonnan, Salvador Dalí

Kosmiskt dramatiskt och mänskligt hoppfullt

Bjarne Edberg

I Kristensamfundet blir vi i adventstiden år från år, igen och igen överraskade av att som evangelium höra Lukas 21:25-36. 

Orden är både löftesrika och hotande, kosmiskt dramatiska och mänskligt hoppfullt manande. ”Tecken i Sol, Måne och i Stjärnor; och ångest, rådlöshet och skräck griper människorna inför det som kommer på det brusande havets vågor, när himmelens makter skakas. 

Men det är då Människosonen blir synlig i ljus och värme; det är så Han kommer och låter människor resa sig och lyfta sina huvuden, vakna, aktiva i frihet! 

Jag minns med tacksamhet mina barndoms julaftnar som firades med mormor och mamma, mostrar och morbröder, kusiner och syskon. Visst var julklapparna viktiga i sammanhanget, men i tillbakablicken ser jag ett annat motiv i centrum: Tomten. Tomtens magiska betydelse var beroende av att alla vuxna, som inte ”trodde” på honom spelade med. De hade inga repetitioner och inte någon regissör, de spelade egentligen bara sig själva; men inte sitt vanliga själv utan de var alla medansvariga för magin, undret, för de minsta. Så blev julafton genom åren för barnen en utvecklingsväg. 

Först var man liten, rädd och ängslig i mammas famn sedan prövande försiktig bland de andra barnen för att till sist frimodigt stå och svara på tomtens frågor. Året därpå var man själv ”vuxen” och stolt med ”upplyft huvud”. Då var man självklart medveten och medansvarig för undret. 

Så var det i den lilla trygga världen, och så ska det vara i det stora mänsklighetsäventyrets värld.  

Vi människobarn får stämma in i den stora lovsången, när de himmelska hierarkierna sjunger till Guds barnets ära.

Den röda madonnan, Salvador Dalí

Salvador Dalí: madonnabilder som befriar verkligheten från kaos och tumult

Ylwa Breidenstein

Den surrealistiske konstnären Salvador Dalís (1904–1989) religiösa konst är gåtfull, präglad av mystik och inte alltid så enkel att förstå sig på. Men tar man sig tid att betrakta bilderna i stillhet så blir man belönad med nya och fördjupande perspektiv. Framförallt gäller det kanske hans madonnabilder som därför också kan vara en inspiration för oss i advent.

Intensionen med madonnamotivet menade Dalí var att ”befria verkligheten från kaos och tumult”. Genom att måla Maria och barnet ville han finna vägen till en fjärde, icke-materiell dimension av tillvaron. ”Jag vill att mina målningar ger gåshud genom att försätta betraktaren i gränslandet mellan tid och rum”, förklarade han.

Hans Mariabilder skiljer sig väldigt mycket från varandra. Men man ser tydligt att han låtit sig inspireras av de klassiska madonnamålningarna, framförallt den sixtinska madonnan av Rafael. Men Dalí lösgör sina Mariamotiv från traditionella sammanhang och omgivningar. Han leder betraktaren in i det obekanta genom en framåtskridande rörelse mot förnyelse. Det som först verkar vara utan sammanhang i hans bilder avslöjar sig som djupsinnigt och betydelsefullt. Han gör oss nyfikna och förmedlar att det lönar sig att ifrågasätta och skrapa på ytan. Bakom vackra fasader döljer sig – som i en adventskalender –  överraskningar, det oväntade.

Madonna-örat

I punktmålningen ”Madonna-örat” anar man svagt den sixtinska madonnan i ett uppförstorat öra! För att understryka bildens olika dimensioner har Dalí målat två papper som svävar framför bilden, hängande på tråd. Står man nära den nästan två meter höga tavlan ser man inget motiv, varken örat eller madonnan. Då har man en anti-materiell upplevelse, menar Dalí.

Betraktar man bilden från ett par meters avstånd börjar konturen av Marias ansikte och Jesusbarnet att uppenbara sig. Men först när man står ännu längre bort upptäcker man örat som omsluter modern och barnet. Dalí förklarade att det är en ängels öra, enbart bestående av energi.

Själv ägnande han hela sitt liv en speciell uppmärksamhet åt människans hörselorgan. I sin ateljé hade han en enorm gipsmodell av ett öra för att ostört kunna studera och fördjupa sig i detta viktiga organ.

Advent är lyssnadets tid då fadergrundens rådande blir hörbart för den som övar sig att lyssna med ängelöron.

Madonna från Port Lligat

”Madonna från Port Lligat” heter en annan av Dalís Mariatolkningar. Maria sitter på en sandstrand under ett stenvalv som brister i fogarna. Bakgrunden erbjuder en gränslös blick mot det blå havet och horisonten. Iögonenfallande är den fönsterliknande öppningen i Marias kropp där det nakna, ännu ofödda barnet svävar över en mossgrön kudde. Också barnet har ett fönster vid sitt hjärta. Marias kropp består av olika delar som är lösgjorda från varandra. Armarna och händerna håller hon skyddande och bedjande över barnets huvud. Men de är inte fästa vid hennes kropp. Hennes huvud har en tydlig spricka,  Runt omkring henne svävar olika gåtfulla föremål. 

Marias ögon är slutna. Hennes blick är vänd inåt samtidigt som hon utstrålar den trygghet som en bedjande människa vilar i. I stillheten framför hennes inre öga öppnar sig fönstret mot evigheten. Det materiella och fysiska ger vika, särar på sig och gör himlen i Maria synlig.

När bilden av människan, som bär Guds vardande i sig, träder i förgrunden blir det advent.

Kosmisk madonna

Maria är urbilden för de möjligheter i människosjälen som inte måste stödja sig på det materiella för att kunna förverkligas. I målningen ”Kosmisk madonna” skildrar Dalí just detta. Här rämnar yttervärlden, allt det vi tror oss vara faller i skärvor. Men i stället för att förhäxas av undergångspanik och uppsplittring sveper människo-själens Mariakraft, med ett stilla lugn, formande genom kaoset. Avgrundsdjupa sprickor fylls av frihet och kosmiskt ljus.

Madonnaansiktet som milt formas i turbulensen väcker viktiga själsegenskaper i betraktaren. Förundran, medlidande och samvete tar plats i vårt inre. Alla tre är nyckelord för att advent ska kunna förverkligas också i år. Där vi kan häpnas inför tillvarons små och stora mirakel och kärleksfullt bära med oss både vänner och ovänner i våra hjärtan, samtidigt som vi inte glömmer att rannsaka våra egna villfarelser – där banar vi vägen för julens under!

Mariapsalm från 1000-talet
Frälsarens blida Moder,
du port som för oss öppen står till himlen, 
du havets stjärna, 
hjälp Guds folk som faller och strävar att ånyo resa sig. 
Du som salig födde till skapelsens häpnad
den helige som dig har skapat; 
jungfru var du och förblev du 
som från Gabriels läppar mottog Herrens budskap. 
Se till syndarna med mildhet.
Jungfrun från Guadalupe, Salvador Dalí
Två gamla, trötta granträdsrötter,
de säger: vi har, ack, så kalla fötter.
Nu hörs i kronan vinden susa,
och ända hit vi hör den brusa.
Men strumpor stickar ekorrn oss,
sen kan vi riktigt kasta loss!
Den ena säger: knirs, den andra: knars.
Nu är det slutpratat, bevars.

Christian Morgenstern (översättning Lars-Åke Karlsson)

Julgran, Salvador Dalí

.