Etikettarkiv: helig Ande

Kom helige Ande!

Veni Creator Spiritus är en pingsthymn från 800-talet, skriven av den tyske benediktinermunken Hrabanus Maurus. Den är en av de få psalmer i den kristna historien som riktar sig direkt till den helige Anden. Hymnen har översatts och omformulerats till flera språk. Den har även tonsatts i många olika variationer – den äldsta kända melodin är från 1000-talet.  

Olaus Petri översatte den till svenska år 1536. Sedan dess har den funnits med i den svenska psalmboken, men omarbetats och nyöveratts vid flertal tillfällen. I Kristensamfundet läses den på pingstdagen för barnen i  en version som bygger på en översättning av J W Goethe. Men också till oss vuxna har den ett budskap. I sju verser skildras hur vi kan uppleva och upptäcka den heliga Andens verksamhet i våra liv.

Broderad mässhake, Frankfurt

Kallad, inbjuden och insläppt

 Kom, helige Ande, du skapande
 Kom, besök de dinas själar
 Med nådens fullhet signe dem
 De bröst, som själv du skapat

Som de flesta böner till den helige Anden börjar även den här med ordet ”Kom”. Det visar på en viktig egenskap hos Anden, nämligen att den kan komma till oss om vi kallar på den!  Vi behöver inte gå ut för att söka efter den utan den besöker oss. Men förutsättningen för att den välsignande ska uppfylla vårt innersta är att den blir kallad, inbjuden och insläppt.

Pingst, katedralen i St Louis, USA

Paraklet

Du kallas tröstar´n, Paraklet
 Den högste Gudens höga gåva
 Livets källa, kärlekens låga
 Och helgande med helig Andes kraft

Den andra strofen skildrar hur den heliga Anden närmar sig oss. Som hjälpare, tröstare eller som ”den kallade” finns den i vår närhet. Det grekiska ordet paraklet samanfattar de här tre egenskaperna som är Guds högsta gåva, beviset på hans kärlek till oss. Tröst, empati och handlande medmänsklighet kommunicerar den helige Anden till oss. Intentionen är att vi inte ska behålla gåvan för oss själva utan förvandla den till praktiserande, brinnande kärlek till Skaparen och skapelsen.

Adams skapelse, Michelangelo

Guds finger i livets spel

Du sjufald gåvors ädla skatt
 Du finger på guds högra hand
 Av honom lovad och utsänd
 Ger strupen stämma, tungan tal

Den helige Anden kommer med gåvor, de s.k. sju nådegåvorna: vishet, förstånd, rådgivning, styrka, kunskap, fromhet och tro. Vi kan be Anden om dessa ädla skatter. Men då måste vi också vara beredda på att låta dem förändra oss och låta Gud ha ett finger med i livets spel. För när Guds finger berör människan blir Skaparanden verksam. Då kan vi ge vår röst till det goda och finna det rätta ordet vid rätt tidpunkt.

Pingstflammor

En glädje som träffar oss mitt i hjärtat

Tänd ljus för våra sinnen klart
 Glatt mod åt våra hjärtan giv
 Att vi i kroppen vandrande
 Till handling eldas och till strid

Det sanna livet börjar när vi öppnar våra sinnen för Guds skapelse samtidigt som vi låter den helige Anden upplysa oss om det fördolda i tillvaron. Då kan vi modigt bryta igenom trångsynt materialism. Vi upptäcker en styrka som träffar oss rätt i hjärtat och helande strömmar vidare in i vår kropp. För det andliga livet handlar även om att kunna hantera det fysiska. Vår kropp är ett tempel för den helande Anden som vill läka våra brister både i det yttre och inre.

Pingsten, Ninette Sombart

Inre frid och skydd

Fienden hejda och driva bort
 Att åt din frid vi glädjas må
 Och förda av din trygga hand
 För varje skada säkra gå

De första kristna martyrerna vittnade om hur de upplevde stöd av den helige Anden när de förföljdes. I dag kan vi ana hur Anden ilar oss till hjälp när vi står upp för vår övertygelse och kristna tro, trots förlöjliganden och attacker. Inre frid och skydd står oss till förfogande när vi frimodigt trotsar det som vill hindra oss att nå livglädje.

Treenigheten

Börja förstå det obegripliga

Om Fadern oss din kunskap giv
 Kunskapen om hans Son tillika
 Ty de två i all vår tid
 I tro och bön vi söka

Den helige Ande låter oss upptäcka Fadern och lära känna Sonen. I hjärtat kan vi börja förstå det obegripliga, ana det innerliga sambandet som råder mellan de tre gudomliga personerna i treenigheten. Den är en gemenskapsanda som stålande omfamnar människan när hon bedjande söker efter den och tror på den.

Trinitet, konstnär okänd

Kommer med förändring

Ja, låt oss prisa Fadern Gud
 Hans son från död uppstånden
 Och Parakleten verkande
 Från evighet till evighet 

Den sista strofen i ”Veni Creator Spiritus” mynnar ut i en lovprisning av Fadern, Sonen och den helige Anden. Evigt verksam kommer Parakleten till oss om och om igen med förvandling och förändring, så att vi inte ska fastna på vår väg mot Fadern och Sonen. 

Pingstfestens tre högtidsdagar är nödvändiga flammor för att vår relation till Anden inte ska slockna. Tillsammans med påsken och julen hör pingsten till kyrkans tre största högtider men hotas i dag att falla i glömska. Pingsten har gått från att vara en viktig vårhögtid till en diffus dag i kalendern. Nu ligger ansvaret hos var och en av oss att inte låta vissheten om den helige Anden gå oss förlorad.

Kom, helige Ande! Besök oss! Uppfyll oss!

Ylwa Breidenstein

Pingstflammor, Regine Lehmann
ur Apostlagärningarna 2:1-13

Tröstaren – den helande Anden

Trösten berör oss som en mild fläkt

”Vårt behov av tröst är oändligt”, skrev Stig Dagerman en gång. Trösten är ett behov som finns hos människan hela livet, från det gråtande barnet till den döende människan. Alla har vi känt det. Och har vi själva för stunden inte det behovet, så finns det alltid någon i vår närhet som är i nöd och i akut behov av tröstande ord.

Trösten berör oss som en mild fläkt, sänker sig ned över vår själ, som en läkande kraft och sprider ljus och värme i själsligt mörker. Och ändå är inte allt som ser ut som tröst här på jorden, verklig tröst. Det finns en falsk tröst i världen, som vill hålla oss kvar i gamla vanor och fånga oss i sentimentala känslor. Den ger stenar istället för bröd  därför att den förleder oss att känna tröst, där vi blundar för sanningen och hellre blickar bakåt än bejakar förändringar.

Men den som vill ta emot den hjälp och tröst som pingsten står för, ryggar inte tillbaks för verklighetens fakta och sanningar. Andens tröst når oss först när vi börjar lösa oss från livslögner och halvsanningar, när vi inte bara hjälplöst upplever vår egen och världens sårbarhet utan också är beredda att handlingskraftigt söka efter motåt-gärder. Den här foren av tröst bistår oss när vi inte resignerar, när vi inte enbart längtar tillbaks till den gamla goda tiden.  Där vi vågar trotsa vår tids olika skräckhändelser för att gemensamt stödja och stötta varandra, i tanken, i känslan och genom viljehandlingar – där kan vi vara förvissade om att den äkta Tröstaren i vår jordetillvaro också är närvarande.

Maria och den nya gemenskapen

På grekiska är ordet för tröst, Paraklet, detsamma som används för den heliga Anden. Verbet betyder att kalla någon till sin sida för att få hjälp. Pingst-anden skildras som flamma, som vind och som hjälpare. Tröstaren är en annan viktigt aspekt och benämning av anden, även om den lätt hamnar i bakgrunden. Som Tröstare ställer sig Anden troget på vår sida i vår otillräcklighet och våra misslyckanden och uppmuntrar oss till nya försök, så att vi inte ger upp våra mål. Genom att ge oss insikt i djupare sammanhang låter den ett förklarande, tröstande ljus falla på vårt öde. Som Tröstaren kommer den heliga anden vår själ som allra närmast.

Gamla kyrkmålningar framställde ibland den helige anden i Marias gestalt. I urkristendomen upplevde man ett samband mellan dessa två. Maria uppfattades som den Helige Andens mänskliga uttryck och gestalt, som en inkarnation av den. Så överraskar det inte heller att Maria står i pingstens centrum. Hon är tillsammans med apostlarna när pingstvinden sveper in och lågorna tänds över deras huvuden. Som ett mot ovan öppet hjärta, bildar hon den nya gemenskapens mitt. Så blir pingsten en födelsedags-fest för en helt ny social form som inte är färdig eller sluten, utan som hela tiden bildas och uppstår på nytt!  Den här nya gemenskap står för medmänsklighet och ömsesidig empati. Någon ledare i traditionell mening behöver den inte, därför att alla är villiga att representera helheten och inte bara sig själva. 

Än så länge är detta till största del bara ett fjärran framtidsmål. Vi har en väg framför oss att gå innan vi är där. Undervägs har vi möjligheten att förbinda oss med Maria-kvalitéerna och göra dem till våra egna. Hon är en förebild för hur vi kan övervinna sådana polariteter som hindrar den nya sociala formen att förverkligas. Dit hör motsättningar mellan individ och gemenskap, mellan manligt och kvinnligt och mellan det jordiska och det himmelska. Maria-väsendet står för harmoni samtidigt som hon bejakar mångfald och nyansering.

Helig och helande Ande

I Kristensamfundets credo nämns den helige anden två gånger. Först hör vi att ”Jesu födelse på jorden är en verkan av den helige anden”, lite senare säger credot att genom Kristus kan den helande anden verka. Helig ande och helande ande, två sidor av anden lyfts fram, en från det förgångna och en från framtiden.

Ursprungligt verkade den helige anden i den del av skapelsen som inte dragits med in i syndafallet och som vi ännu främst kan uppleva ute i naturen, utanför oss. Den symboliseras av den vita duvan som svävar ovanför marker och inte inkarnerar.

Den från framtiden utsände helande anden verkar inom oss inkarnerade människor, som en läkande kraft sedan den första pingsten. Men den behöver människans vakna medverkan. Då hjälper den oss att hela det som brustit, hela följderna av syndafallet som splittrade oss och skiljde oss från helheten – samtidigt som vi därigenom vann vår frihet. Kristus sände den helande Anden till människorna för att vi aldrig ska vara utelämnade åt tröstlöshet och hopplöshet i lidandet.

Och utan Kristus i våra själar – genom vilken den helande anden verkar –  fortsätter uppsplittringen och sprick-bildningen i det sociala. Anden är alltså inget surrogat för Kristus utan den gör Kristi närvaro ännu mer verklig. När Anden kommer säger den inte: ”Här är jag.” Den säger: ”Här är Kristus”. Den tröstar genom att göra Honom närvarande. Kanske skulle den tröst vi försöker att ge varandra vara effektivare om vi gjorde detsamma!

Ylwa Breidenstein