Etikettarkiv: döden

Allhelgonatid

En gränsöverskridande helg

Ett barns födelse och en människas dödsögonblick är tillfällen då livet vibrerar av närvaro och högtidlighet – vi ställs inför livets mysterium. Både vid födelse och död blir det tydligt hur beroende vi människor är av varandra, hur viktigt det är med nära och ärliga relationer, hur viktigt det är att bli sedd och älskad och att inte behöva känna sig ensam.

Hopp är det vi gör idag för att förändra morgondagen

Döden är en gräns för våra liv här och nu, men livet fortsätter att finnas bortanför den gränsen och också där behöver vi människor varandras gränsöverskridande omtanke och kärlek. Både de anhöriga som är kvar i jordelivet och de avlidna som gått över tröskeln behöver fortsatt varandras tillit och uppmuntran. Men framförallt behöver vi alla hopp om att vi ska mötas igen. Och hopp är inte bara en känsla, utan en handling. Ja, hopp är det vi gör idag för att förändra morgondagen – egentligen det samma som sker när vi ber.

Solidaritet utöver dödens gräns

Att be för de döda har kallats den mest osjälviska formen av alla böner. Samtidigt är det ett av de mest påtagliga tecknen för solidariteten utöver dödens gräns. Bönen är en möjlighet att åtgärda det man kanske försummat i relationen medan den döde ännu levde på jorden. Ja, bönen ger oss till och med möjligheten att visa våra döda fiender kärlek!

Vi kan låta den här allhelgona-helgen bli till en sådan gränsöverskridande bön för våra döda. Där vi ber om Guds kraft och hjälp att inte bara i dag, utan varje dag  under hela året hålla dörren öppen för varm gemenskap med de döda!  

Ylwa Breidenstein

Hieronymus Bosch: själarnas uppstigning till himlen

Selma Lagerlöfs tankar om döden

Selma Lagerlöf var en mästare i att skildra vår relation till de döda. I hennes romaner och noveller suddas många gånger gränsen mellan levande och döda ut. Av hennes skildringar blir det tydligt att hon själv aktivt och medvetet vårdade minnet av de bortgångna och därigenom gjorde värdefulla erfarenheter. Här kommer ett axplock av hennes visdom:

”När man ber en död om råd, märker man redan medan man frågar, vad som är rätt!” (ur ett brev)

”Huvudsaken är att människan håller fast vi två saker: tron på Gud och tron på odödligheten. Detta är det dyrbaraste vi har! Där jag kan tro på Gud och odödligheten märker jag hur livet strömmar till mig.” (ur ett brev)

-Jag ser de döda, sade hon. Jag ser dem, som vi nyss har jordat. Jag ser dem vandra mot dödens land och in i detsamma. Och nu, då de har gått ett stycke, ser jag dem komma fram till en byggnad, som är såsom ett skolhus, och där begär de att få komma in. Då träder en man till deras möte. ”Jag är den, som är Herre över Döden och över Livet .Men I, själar, vänden åter till jorden, och lären människorna att hålla mitt femte bud, som är budet om kärleken till nästan och nyckeln till alla de övriga! Sägen dem, att mitt tusenårsrike hänger i öster som en morgonrodnad! (Bannlyst)

”Det är något eget med musiken säger översten i samtal med en vän. Det är kanske så, att den inte hör riktigt hemma här på jorden. Herre Gud, bror, när man tänker efter, så är den ju rakt ingenting. Man kan inte ta på den, och den kan inte säga en något, som man förstår och begriper. Tror inte bror, att musiken är det språket, som talas där långt borta,» fortfor han och visade uppåt med handen, »fast det bara är ett svagt genljud, som kommer ner till oss?»  »Jag menar, att den hör till både jord och himmel,. »Den är nog menad som en väg åt oss över till det där andra. Och nu ska bror bygga vidare på den vägen, så att jag får vandra på den ännu en stund, bort mot det där, som inget slut har.” (Troll och människor)

Ylwa Breidenstein

Duccio di Buoninsegna: Kristus tar upp en avlidens själ i sin famn