Etikettarkiv: död

Tisdag i stilla veckan

Att blicka upp till korset

I gamla tider var det inte ovanligt att gömma papperslappar med Kristus sju sista ord, mellan bjälkar eller i murbruk när man byggde ett hus. Man upplevde de här orden som beskyddande och kände tryggheten av korsets närhet i dem. Att blicka upp till korset var tröstande och stärkande – både i vardagen och i nödsituationer. I alpländerna reste man kors högt uppe på bergstopparna, väl synliga för alla som ville lyfta blicken. Och när Jeanne d´Arc redan var omringad av flammorna på bålet, bad hon om ett kors att få vila blicken på. I dag har vi inte längre samma omedelbara tillgång till korsets positiva krafter. Det finns de som ser ner på det eller tycker att det är otäckt. De ifrågasätter varför just det tecken, som sedan den historiska långfredagen blivit symbol för lindande och ondska, lyfts fram av kristendomen. Den tredje meningen som Kristus uttalar på korset kan kanske hjälpa oss att upptäcka korset på nytt.

Kvinna, där är din son.” – ”Där är din mor

Nu riktar Kristus inte sitt ord till Gudfader, som i den första meningen om förlåtelse, inte heller till en människa som när han talade till förövaren på sin vänstra sida. Nu vänder han sig till två människor med två meningar som hänger i hop. Den tredje gånger Kristus talar handlar det om  de två människor som stått honom närmast. För under korset står Maria, Jesu moder, och hans lärjunge Johannes. När Jesus ser sin mor och den lärjunge som han älskade säger han till Maria: ”Kvinna, där är din son.” Därefter säger han till Johannes: ”Där är din mor.” Ibland översätts det istället :”Se din son” och ”Se din moder”. Hans sista vilja, testamente, är att de två inte ska förlora varandra ur sikte, utan ta hand om varandra.

Att närvara vid en älskar människas död

Att närvara vid en älskad människas död kan vara förskräckligt och omskakande. Men ibland händer det att man samtidigt får ta del av ett lugn och en majestätisk stillhet som överstrålar den fysiska kampen. Det kan bli ett starkare minne än den älskade människans dödskamp. Och kanske är det en förklaringarna till varför man under kristendomens första tid aldrig avbildade den korsfäste, lidande Kristus. Minnet av den som triumferande segrade över döden var starkare och uttrycktes därför i konsten. Ändå kan vi bara ana de djupa kval som Maria och Johannes till att börja med upplever där de står vid korset. Den ena förlorar en älskad son och den andre en älskad vän. De andra lärjungarna klarade inte av se Jesus dö. De flydde därifrån. Men Maria och Johannes kan med korsets hjälp hålla ut. Utan att blunda för den yttre dödskampen bevittnar de samtidigt hur en stor kärleksfrid breder ut sig och överstrålar allt annat.

Kristus omdefinierar våra relationer

Döden för oss människor närmare varandra. Kristus är den som hjälper oss att se ett större samband mellan oss än vad vi själva kan se. Vid korset, i dödens närhet, länkar Han samman människor på ett nytt sätt och omdefinierar våra relationer. Under korset blir människor som aldrig tidigare träffat varandra syskon. Kvinna och man möts som människor. Här blir fiende vänner och människor från olika generationer, länder eller kulturer blir ett folk – blir till mänsklighet. Men här tar också själ och ande hand om varandra och förlorar inte den andre ur sikte! Omkring korset skapar Kristus en ny slags gemenskap. Det första fröet till en kristen gemenskap, ja till en kristen församling, sås när Kristus, hängande på korset, uttalar orden:” Där är din son” – ”Där är din moder” .  Behåller vi bilden levande av Maria och Johannes stående under korset så har vi hjälpande förebilder, ja faddrar för ett kristet församlingsliv!

Korset framför vår livspartitur

I Människovigningens handling gör vi upprepade gånger korstecknet tillsammans i församlingen medan vi samtidigt lyfter den inre blicken mot korset på Golgata. Vi orienterar oss efter den gärning som radikalt förnyade korset och lät dess skärningspunkt bli en brännpunkt för förvandling och upphöjning. Här vänds det negativa, smärta och ondska, till något positivt, till kärlek, godhet och samhörighet. Liksom korstecknet i musiken upphöjer tonerna vill det kristna korset stå framför vår livspartitur, lyfta det klagande jaget in i en värmande gemenskap.

Ylwa Breidenstein