Etikettarkiv: berget

”JAG ÄR UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET”

Kristus är uppstånden! Så ljuder den första kristna trosbekännelsen, så ljuder den kristna trons kärna och minsta möjliga nämnare. Så är också påsken en viktig högtid för oss. Men samtidigt är den en stor och allvarlig utmaning. Tror vi på Kristusorden: ”Jag är uppståndelsen och livet”? För om Han verkligen är uppstånden, så är Han närvarande mitt bland oss och just det handlar påsken om.En hjälp att arbeta på sin relation till påskens händelser kan vara att närma sig den från de olika evangeliernas perspektiv. Hos alla fyra evangelisterna börjar påskdramat på tidiga söndagsmorgonen, utomhus under öppen himmel och vid graven. Hos dem alla är det också kvinnorna som är där först. Men sen börjar differentieringarna och nyanserna. 

Matteus evangeliets skildring är dramatisk, omskakande och medryckande med snabba växlingar. Här sker ett kraftigt jordskalv vid soluppgången, då kvinnorna kommer till graven. Marken skakar under deras fötter och stenen framför graven rullas bort. Dramatiken går vidare genom ett möte med en ängel som liknar en blixt. Ängeln talar till dem och säger: ”Kristus är uppstånden” och han ber dem berätta det för lärjungarna. Rädda men glada skyndar sig kvinnorna iväg och möter den Uppståndne själv på vägen. Så ändras scenen plötsligt och Matteusevangeliet skildrar lärjungarna stående på en bergstopp tillsammans ned den Uppståndne. I det här evangeliet sker allt ute i landskapet under öppen himmel. Vägen går från graven till berget.

Markus evangeliet påskskildring börjar också med kvinnornas väg till graven. Men allt går betydligt lugnare till. I det ögonblick som solen går upp är de framme vid graven och ser att stenen redan är bortrullad. Inne i graven sitter en vitklädd gestalt som ger dem budskapet att Kristus är uppstånden. Och även här får kvinnorna uppdraget att berätta det för lärjungarna. Vi följer sedan med kvinnorna från graven till lärjungarna. Nu tas steget från graven in i huset. Kvinnornas berättelse skapar oro i lärjungarnas själar. De tvivlar och ifrågasätter. Men så får de alla sin påskupplevelse när den Uppståndne visar sig för dem i det slutna rummet.

I Lukas evangeliet sker ett förinnerligande och en fördjupning av steget utifrån och in. Kvinnorna kommer till graven i gryningen, ser att stenen är bortrullad och att graven är tom. Nu uppenbarar sig två män i skinande kläder som berättar om den uppståndne. Kvinnorna skyndar sig till huset där lärjungarna är för att berätta den otroliga nyheten. Kvinnorna går in i huset och strax därefter rusar Petrus ut ur huset. Han springer till graven och får bekräftat att kvinnorna hade rätt. I nästa scen berättas om de två lärjungarna som vandrar utomhus genom landskapet på väg till Emmaus. Den Uppståndne slår följe med dem. Men först när man på kvällen går inomhus och bryter brödet tillsammans känner de igen honom. De återvänder till de andra lärjungarna för att berätta vad de varit med om. Då visar sig den Uppståndne för hela kretsen när de sitter tillsammans i det heliga rummet där nattvarden instiftades några dagar tidigare Lukas evangeliet betonar tröskel-överskridandet mellan den yttre och den inre världen

Johannes evangeliet skildrar hur Maria Magdalena kommer till graven så tidigt att den ännu är mörkt. Hon märker att stenen är rullad åt sidan och att ingen finns i graven. Förtvivlad hämtar hon Petrus och Johannes som får sin första påskupplevelse vid den tomma graven. När Maria Magdalena står och gråter strax utanför ser hon två änglar inne i graven och när hon sedan vänder sig om ser hon den Uppståndne i gestalt av en trädgårdsmästare. Det tar ett ögonblick innan hon känner igen honom och sedan går hon och berättar sin påskupplevelse för lärjungarna, som sitter bakom reglade dörrar. Den Uppståndne visar sig för dem och tilltalar speciellt Thomas som tvivlat. Sedan avslutas evangeliet med en målande beskrivning av hur lärjungarna och den Uppståndne en tidig morgon möts utomhus, under bar himmel vid Genesarets blå sjö. Johannes visar på vägen från graven till sjön – över det heliga rummet.

De här fyra påskberättelserna är egentligen en berättelse i flera steg. De handlar om olika mötesplatser med den Uppståndne: på berget, i huset och vid sjön. Utgångspunkten är mötet med den tomma graven som först skakar om oss rejält. Vi förs av Matteus från graven till bergstoppen för att förstå storheten i Uppståndelsen. Markus och Lukas leder oss in i huset och hjälper oss att förstå djupet i påskens händelser. Och slutligen förs vi av Johannes från graven in i huset för att sedan avslutar påsk upplevelsen utomhus vid Genesarets sjö. Nu vänder vi oss utåt igen, mot en förvandlad yttervärld och natur. Stående vid stranden under den öppna himlen låter oss Johannes inte bara ana storheten och djupet av påskens händelser utan dessutom den enorma vidden. Här  upplever vi den Uppståndnes förbundenhet med allt levande, med livet själv och anar hans ord ”Jag är uppståndelsen och livet!”

Ylwa Breidenstein