Se upp!

Utgångspunkten för trettondagens evangelium (Matt 2:1-12) är de vise männen, konungarna som uppmärksammar och ser stjärnan. Men varför var det bara de som såg den kan man undra. Kanske för att vi människor i allmänhet så sällan tittar upp mot himlen, höjer blicken och uppmärksamheten mot det som är ovanför oss. Mycket oftare väljer vi att sänka blicken, titta ner i marken och koncentrera oss på det enbart jordiska.  

De vise männen nöjde sig inte med att bara fokusera på vår vardagliga nivå. De visste att vi för att leva på riktigt behöver ett högt mål och därför inte får förlora förmågan att lyfta blicken. Liksom stjärnan gör för de vise, så är det våra andliga målsättningar som sätter oss i rörelse, befriar oss från förstelnande oro och krampaktig rädsla genom att visa mot ljuset.  För blicken in i den mörka avgruden hör också till människans livsväg. De vise männen möter Herodes men  eftersom de inte förlorat förmågan att höja blicken mot stjärnevärldens glänsande höjder, så har inte mörkrets representant någon makt över dem.

Ivriga och trogna fortsätter de att följa sin ingivelse att finna och hylla den nyfödda konungen. Väl framme känner de igen – i det nyfödda barnets blick –  stjärnljuset de uppmärksammat i himmelshöjderna och får själva en nyfödd blick på livet. Uppfyllda av stor glädje skänker de sina gåvor till den som kommer med en omvälvande och välsignande förnyelse för mänskligheten.

Vi lämnar nu julens högtid bakom oss för att bege oss på en konunga-vandring genom det nya årets höjder och dalar. Den gyllene skriften som under hela jultiden skimrat ovanför altaret när vi lyft vår blick –  har nu försvunnit för våra yttre ögon. Men i vårt inre kan vi låta den glänsande stråla vidare och mana oss att inte glömma bort att se uppåt – framförallt när vi blir oroliga och rädda.  Minnet av de glänsande orden ovanför altaret, ”Uppenbarad vare Gud i höjden”, ger oss modet att inte rygga tillbaka för höga mål och att troget följa glansen av den stora glädjen som vill uppfylla oss, inte bara till jul utan under hela året!

Ylwa Breidenstein