”…och befria oss från rädsla”

Giv oss frid med dig – Frid med människor –  Frid med oss själva – Och befria oss från rädsla.”

Dag Hammarskjölds korta bön nämner rädslan – som ju väcks när vi saknar frid och fred i tillvaron. Utifrån det är mod kanske den bästa egenskapen en människa kan ha. Trots det talar vi sällan om vad det är som gör en människa modig. Enligt en modern forskare –  Brené Brown –  är överraskande nog  modets innersta kärna sårbarhet – att våga exponera sig och utsätta sig för världen.  Och just nu är vi alla smärtsamt medvetna om vår egen, mänsklighetens och jordens sårbarhet  och upplever kanske inte modet lika starkt.

Vanligtvis ser vi på sårbarhet som en svaghet, men tänk om sårbarheten i själva verket kan bli en kraftkälla, en styrka som förenar människor? För när vi inte vågar vara sårbara, inte vågar visa den smärta och rädsla vi verkligen bär på,  då skapar vi ett avstånd till våra medmänniskor. Vi distanserar oss då från känslor och händelser som ger våra liv mening, riktning och gemenskap. När vi inte bekänner oss till vår sårbarhet går den sin egen väg. Den blir destruktiv och svara omvärlden med hat och aggressioner.  ”När vi däremot vågar erkänna vår sårbarhet alstras kärlekek, tillhörighet, mod, medkänsla och kreativitet. Från sårbarheten kommer hopp,  ansvarstagande och äkthet.” säger Brené Brown vidare. Sårbarheten är kärnan, hjärtat, ja, själva centrum i en meningsfull mänsklig tillvaro. Samtidigt som den innebär ovisshet, risktagande och en känslomässig nakenhet, men just det kan göra oss modiga om vi inte blundar för det..

En stor hjälp till att våga stå för sina känslor och sin sårbarhet är upplevelser som fyller oss med glädje och tacksamhet – också i svåra tider – men även sådant som fyller oss med  andlighet är av betydelse, menar sårbarhetsforskningen. Just andligheten nämns som en viktig vägvisare. Den ger en grundmurad tro på att vi är oupplösligt förenade av en kraft som är större än oss själva,  en kraft som är rotad i kärlek och medkänsla och som skyddar och gör varje människa värdefull.  

Misstron människor emellan har blivit en plågsam del av vår tillvaron – den yttersta konsekvensen ser vi i det pågående kriget. Och det är förståligt om man vill skärma av sig från allt som påminner om vår egen och andras sårbarhet just nu.  Men det är endast genom att bejaka sårbarheten –  såväl hos oss själva som hos vår nästa –   som vi börjar göra en en bärkraftig insats för att vända utvecklingen  och ge plats för freden i världen!

När vi tar till oss att vi själva – liksom varje medmänniska –   har ett värde,  så bejakar vi även att vi är heliga och att livet är heligt.  Och den övertygelsen behöver vi idag –  mer än någonsin –  för att inte resignera och låta rädslan vinna över modet. 

Så låt oss  – ur medvetandet om vår mänsklighets sårbarhet – men också helighet – med den Kristna fredsrörelsens bön –  be om fred, frid och mod framförallt för alla dem som just nu befinner sig i krigets mardröm:  

Led oss från död till liv - från lögn till sanning
Led oss från vanmakt till hopp - från rädsla till tillit
Led oss från hat till kärlek -från krig till fred
Låt fred fylla våra hjärtan, vår värld, vårt universum

Ylwa Breidenstein

Ilya Yefimovich Repin –

I öknen sätts kärleken till Gud på prov

Öknen är ingen plats man längtar till. Där är det torrt, hett, öde och ogästvänligt. Öknen kan också vara ett symboliskt begrepp för oss när livet känns tungt, hopplöst och obekvämt, när vi kämpar med prövningar av olika slag.  Prövningar som för den enskilde kan vara sjukdom, ekonomiska svårigheter eller för mycket arbete och ansvar.  Men vi människor möter också prövningar tillsammans –  som nu med kriget i Ukraina eller med klimatkrisen. Det kan ibland kännas som om vi befinner oss på en gemensam ökenvandring

Den här öknen är en plats där kärleken till Gud och beslutsamheten att följa honom sätts på prov. Här ges vi möjligheten att mogna som människor och att skilja det meningslösa från det väsentliga.

Till öknen fördes också Kristus för att prövas efter dopet i Jordan – berättar Matteusevangeliet i det 4:e kapitlet. Och det var inte djävulen som förde dit honom utan Anden! Något vi lätt förbiser. Guds helige Ande, förde honom till denna ogästvänliga och livlösa prövningsort. Men det är djävulen, motståndarmakternas representant,  som  sedan försöker locka Kristus att utnyttja sin gudomliga makt på ett sätt som inte är Guds vilja.  

Den sista av de tre frestelserna som Kristus utsätts för är kanske den mest djävulska. För nu handlar det om ondskan försök att få herraväldet i världen. Kristus får samma erbjudande som djävulen viskat i så många makthavares öron: ”Du ska erövra hela världen ! Allt ska du lägga under dig! Du ska kontrollera allt och alla, alla människor måste lyda dig. Makt, ära och omätliga rikedomar ska du skaffa dig.”  Men även här består Kristus prövningen ställföreträdande för oss människor –  tills vi själva kan stå rakryggade inför en sådan frestelse. 

Och faktum är att alla sådana världsherravälden som motståndarkrafterna försökt inspirera till, har misslyckats och slutat i undergång. Guds rike och hans Ord däremot består och går aldrig under – därför att det är ett rike grundat i kärlek, förlåtelse, barmhärtighet och frid. 

Det onda besegras när vi grundar våra liv i samma kvaliteer. Vägen till den här segern är visserligen till del en ogästvänlig ökenvandring av lidande kärlek. Men genom tro och tillit till Kristus seger över mörkret och hans allerstädes stödjande närvaro har vi ett riktningsgivande kompass. Det visar oss mot hägrande, framtida mål och var vi kan finna kraftgivande oaser av frid och mod på vår väg dit.

Ylwa Breidenstein