”Man borde be dag och natt för de många tusen”

”Och när det stormar för mycket omkring mig återstår det mig alltid två knäppta händer och ett par böjda knän.”

Orden är hämtade från Etty Hillesums dagbok, en ung judinna som levde och dog under andra världskriget. I dagboken kan man följa hennes väg in i en allt djupare relation med Gud, hennes kamp för att aldrig ge vika för hatet utan välja kärlekens väg. Bönen är för henne vägen till Gud, kärnan i henne själv – och i andra: ” Man borde be dag och natt för de många tusen. Man borde inte leva en minut utan att be.”

Hon lastar inte Gud för kriget utan är klar över att det är människornas verk. I stället ser hon som sin uppgift att hjälpa Gud, som i första hand inte är den allsmäktige guden som man ber till, utan en gud som man ber för. En Gud som finns inne i oss alla och som är det goda som vi aktivt måste kämpa för att bevara och rädda åt framtiden.

Min Gud, du har gjort mig så rik, låt mig också få dela ut med fulla händer. Mitt liv har blivit ett oavbrutet samtal med Dig, Gud, ett enda långt samtal. När jag står i ett hörn av lägret med fötterna planterade på Din jord, ansiktet vänt mot Din himmel, då händer det att tårarna strömmar ner över kinderna, sprungna ur en gripenhet och en tacksam-het som söker utlopp. Också om kvällarna när jag ligger i min säng och vilar i Dig, min Gud, tåras ibland mina ögon av tacksamhet, och det är min aftonbön”, skriver hon i koncentrationslägret.

Hennes övertygelse och egna erfarenhet var att det finns något i människan som är okränkbart, något som aldrig kan brytas ned, ett värde som är oss givet och som gör oss till sanna människor. I mötet med nazister försöker hon förstå varför de agerar som de gör, och går till och med så långt att hon försöker hitta det goda i dem:”Jag älskar människorna så oerhört mycket därför att jag i varje människa finner ett stycke av Dig, min Gud, att älska. Och jag försöker gräva fram Dig ur andras hjärtan, Gud.

Etty menar att det svåraste inte är ödet som väntar, utan det sätt man väljer att möta det på. Själv beslutar hon att medvetet samla ihop det hon vill bära med sig i sitt inre, vart hon än hamnar. Hon får chansen att fly men tar den inte eftersom hon insett att hon har förmågan att göra lidandet uthärdligt för andra och därför vill hjälpa till, hon ”vill vara ett plåster på andras sår och det tänkandet hjärtat i lägrets barack.” * Överlevanden från Auschwitz vittnar om att Ettys inre överlevnadsstrategi fungerade och att hon var en ljus-spridande person in i det sista.

Trots att Etty levde i en tid av mörker och förtryck förmådde hon att hålla fast vid ljuset och själv bli en ljusbärare. Hon bevarade sitt livsmod när tillvaron omslöts av ondska och det folk hon tillhörde hotades av utplåning. Medan mörkret sänkte sig över Europa sökte hon sig allt närmare ljuset och brann för att blåsa liv i glöden hos människorna hon hade runt sig. 

Så vittnar än i dag hennes dagböcker om den potential varje människan bär inom sig av ”eld och bergkristaller” – som Etty beskriver det –  och vilken vi genom bön och andligt arbete kan förvandla till en kraft som förmår att rädda det goda år framtiden.

Ylwa Breidenstein

Etty Hillesum 1914 – 1943

* ”Dagböcker och brev i urval” av Etty Hillesum Bokförlaget Faethon