Kristi himmelsfärd

När himlen ömt berör jorden

Då vi var små målade vi himlen högst uppe på pappret. Ett uttryck för barnets känsla av att himlen är ovanför oss och beskyddar oss.

När vi växte upp fick vi sen lära oss att inte lämna ett omålat, tomt utrymme mellan himmel och jord – utan att fylla ut hela pappret och låta himlen beröra marken. Det gjorde vi lydigt utan att fundera vidare på det, frågan är bara om det motsvarade vår inre upplevelse. För då borde vi ju vara uppfyllda av känslan att himlen inte bara är ovanför oss utan att den också omger oss och är oss nära. Så känner vi emellertid för det mesta inte.

Det tomma, omålade utrymmet mellan himmel och jord förblir ofta ett ogenomträngligt faktum för vår känsla, livet igenom. Något som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera, men som vi längtar efter att få fylla ut – bara vi visste hur.

Ibland – som nu till Kristi himmelsfärd – stillas den här längtan för korta ögonblick och vi kan uppleva hur tomrummet fylls och himlen ömt berör jorden. Tyvärr försvinner upplevelsen lika snabbt som den kommit och lämnar bara saknad och tomhet kvar. Men Kristi himmelsfärd vill inte bara ge oss ett minne av en skön stämning, utan den här högtiden ger oss människor också ett uppdrag: uppdraget att under resten av året själva bemöda oss om att hämta ner himlen till jorden. 

Vi påminns om att Skaparen en gång lagt färgglada, ja färgsprakande kritor i våra händer. Det har han gjort för att vi själva ska kunna bidra till det vi längtar efter och fylla det vakuum som råder mellan det materiella och andliga, bidra till att  detta ”ingenmansland” blir till en beskyddande himmelsk mötesplats i jordevarat! 

Ylwa Breidenstein

Mosaik i himmelfärdskyrkan på Oljeberget i Jerusalem

Det är tvärtom!

Det fordras ett visst avstånd för att kunna se den vi har framför oss. Om någon kommer oss riktigt nära, som i en omfamning, så försvinner den ur vårt synfält.

På liknande sätt kan vi förstå Kristi himmelsfärd. Kristus försvinner inte ur vår åsyn därför att han distanserar sig från oss. Det är tvärtom! Vi ser Honom inte därför att han nu omfamnar hela mänskligheten samtidigt som han kommer varje enskild människa nära. Från och med nu delar han Faderns förmåga att vara allestädes närvarande. 

Himlen är inte en längre en plats utan snarare en närvaro – Kristi närvaro. Han är här, mitt ibland oss, inom oss – därför är Han också utom synhåll. Han går inte att upptäcka med våra yttre sinnen men gör sig istället ständigt påmind i våra hjärtan genom att väcka känslor av kärlek och medmänsklighet som vill bli till handling. 

Kristi himmelsfärd: Hartmut Lux

Avstånd finns bara i materien, i tid och rum här på jorden. När Kristus vid sin himmelsfärd  lyfts ut ur tid och rum upphör för hans del alla avstånd. 

Allt är nära. Allt är nu. Allt är ett. 

En enda stor omfamning. 

Ylwa Breidenstein

Kristi himmelsfärd – okänd konstnär