JULBREV till församlingarna

Julhälsning från 1400-talet

Fra Angelico

Med den här julhälsningen, skriven på 1400-talet av munken och renässanskonstnären Fra Angelico, önskar vi präster Kristensamfundets vänner en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR och tackar för ert stöd under året som gått!

Jag hälsar dig! Jag är din vän och min kärlek till dig är djup. Det finns inget jag kan ge dig som du inte redan har. Men det finns mycket, ofantligt mycket, som du kan få –  även om inte jag kan ge dig det. 

Ingen himmel kan komma till oss om den inte redan bor i våra hjärtan. Ta emot himlen! Ingen frid kan nå oss i framtiden som inte redan nu ligger dold i de små ögonblicken. Ta emot frid!

Tillvarons dysterhet är bara en skugga. Bakom den, inom räckhåll för oss, ligger glädjen. Om vi bara kunde skåda, skulle vi i mörkret finna mod och strålglans. För att se det behöver vi bara noggrant titta efter. 

Livet är en frikostig givare. Men vi bedömer dess gåvor utifrån höljet och slänger dem som vore de något fult, hårt eller tyngande. Ta bort skalet, så kommer du därunder att hitta en levande härlighet, vävd av kärlek och visdom och kraft. Välkomna den  – och du rör vid ängelns hand som skänkt dig den!

Allt vi kallar en börda, en sorg, en plikt, tro mig, är från ängelns hand. Det är undret av en beskyddande närvaro. Detsamma gäller livets fröjder. Vi ska inte bara se dem som glädjeämnen, för även de gömmer gudomliga gåvor!

Livet är så fullt av mening och ändamål, så fullt av skönhet bakom sin täckmantel. Du kommer att finna jorden som omsluter din himmel!  Det enda som krävs är modet att lyfta på höljet, det är allt! Men modet har du och kunskapen om att vi är pilgrimer som vandrar genom okänt land, på väg hem.

Och så vid denna jultid hälsar jag dig, inte som en världslig julhälsning, utan med djup aktning och bön om att  för dig –  nu och alltid –  dagen må bryta in och skuggorna fly bort!

Fra Angelico

All vår ingång signe Gud

Från framförande av Julspelet från Oberufer i Kristofferuskyrkan

Till julen hänger vi gärna en krans på dörren. Den gör ingången mer välkomnande. Men framförallt får den oss att för bråkdelen av en sekund stanna till och vakna upp framför tröskeln i stället för att med tanken redan vara inne i rummet. Julkransen på vår dörr hjälper oss att uppleva ingången som om det vore den allra första gången vi gick igenom den. För oftast passerar vi en ingång med slutna sinnen, utan att lägga märke till den gräns vi överskrider.

 ”All vår ingång signe Gud” heter det i inledningssången i det medeltida julspelet från Oberufer. Sången avslöjar en hemlighet för oss. Den berättar att varje ingång bär på en välsignelse och en ny början! Även de portar som vi dagligen går igenom är alltid en öppning mot något nytt. Frågan är bara om vi är tillräckligt öppna för att ta emot välsignelsen och nåden som varje ny början bär på?

Nu slås julens port upp för mänskligheten och blir en välkomnande ingång till det heliga rum som jultiden innebär. Vi samlas gärna i kyrkan för att i gemenskap och medvetenhet gå över den här tröskeln. Altaret – ingången till den andliga världen – är hos oss i Kristensamfundet till julen smyckat på ett annat sätt än under det övriga året. Gyllene bokstäver välver sig i en båge över altaret och får oss att lyfta blicken och vidga våra sinnen. Också den gyllene skriften på duken framför altaret, vill hjälpa oss att uppleva julen som om det vore den allra första gången och tona ner upplevelsen av att ”nu är det jul igen…”

Så som himmelsporten, ingången till den andliga världen, slogs upp för herdarna den allra första julnatten och skänkte dem insikten om en omvälvande, välsignande förnyelse för mänskligheten, vill varje julnatt skänka oss en nyfödd blick på livet. Julens högtid vill hjälpa oss att vakna upp ur vårt medvetenhetsmörker, så att vi sedan kan börja uppmärksamma vardagens alla välkomnande öppningar och ingångar mot det andliga, mot Kristus. 

Ylwa Breidenstein

Juergen Kadow

Två dagboksanteckningar av Dag Hammarskjöld från julen 1955:

”Så gick jag i drömmen med Gud genom väsensdjupet: vikande väggar, öppnade portar, sal efter sal av tystnad och mörker och svalka – av själars företrogenhet och ljus och värme – tills omkring mig var gränslösheten i vilka vi alla flöt samman och levde vidare som ringarna efter fallande droppar på vida, lugna, mörka vatten.”

”Alltid: här och nu – i den frihet som är ett med distans, i den tystnad som föds ur stillhet. Men  – denna frihet är en frihet under handlande, denna stillhet är en stillhet bland människor. Mysteriet är ständig verklighet hos den som i världen är fri sig själv, verklighet i lugn mognad under bejakelsens mottagande uppmärksamhet. Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling.”

Michael Buthe

För barnen:

Den lilla granen

Den natt då Kristus föddes, samlades allt levande  –  både växter och djur – för att hylla den nyfödde konungen. Olivträdet bar fram sina frukter som gåva, spindeln spann ett vackert nät och koltrasten sjöng en sång. Men det lilla granträdet hade ingenting att bära fram och det var så utmattat efter den långa färden fram till stallet att det inte orkade hålla emot när de större träden knuffade undan det. Till slut hamnade det längst bak, där det inte ens kunde se Jesusbarnet.

Men en ängel fick fick syn på granen, såg hur sorgsen den var över att inte få vara med och hylla Jesusbarnet. Därför tog ängeln en handfull stjärnor och strödde ut över granens grenar, så att den började glittra vackert i mörkret. När Jesus fick syn på den lilla, glimmande granen längst bak, sträckte han ut armarna och log. Då fick granen äntligen komma fram till krubban och hälsa på Jesusbarnet.

Och i himlen bestämdes det att från denna stund skulle granen varje jul bära ljus och tindra för att glädja jordens alla barn!

Författare okänd

🖨