Hur känner man igen en konung?

av Carl van der Weyden

Om en konung tågade in i din stad, skulle du då känna igen honom om han liksom då, den första palmsöndagen, varken bar krona eller spira?

Barn tycker om att få smycka sig med en krona och ta en spira i sin hand. Det är inget som känns konstigt för dem. Det avgörande är inte att föremålen glittrar och glimmar i det yttre utan något helt annat. De väntar på något långt viktigare: att bli sedda, igenkända och bekräftade i sin kunglighet. ”Ja du är en kung – jag ser dig!”

Lite senare i livet kanske vi ställer oss frågan vad är det som gör en konung till konung? När blir människan kunglig? Kanske är det när inget av tillfällighet eller yttre flärd tar överhand, när huvud och hjärta talar samma språk och helheten stämmer. Kung är den som gör det som stunden kräver och inte ger vika för andras godtycklighet. Det är kungligt att inte låta sig frestas av andras rikedom eller beröm. Den som har modet att vara sig själv trogen, att söka nya impulser och med livsbejakande glädje arbeta på att bli herre över sig själv, kröns med en osynlig kungakrona.

Det är kungen i oss som öppnar upp för högre impulser än de enbart personliga och bortser från självupptagna önskningar. Så som en äkta konung prioriterar sitt folk och sitt rike framför sig själv. Är han en god konung så är hans högsta strävan att upptäcka konungen i den andre, att se det ädla och kungliga i sin medmänniska. Även om det bara glänser fram för ett kort ögonblick kan det vara livsviktigt för den andre att det uppmärksammas.

Och den som lyckas upptäcka det kungliga i en medmänniska – även om det bara är för ett kort ögonblick  – den fylls med ett inre, starkt jubel, ett Hosianna! Den anar det kommande, framtida i medmänniskan, så som folket för ett ögonblick såg VEM det verkligen var som i tyst osjälviskhet red in i Jerusalem på palmsöndagens morgon. De fick en glimt av Kristus, den högste konungen, när han av kärlek till mänskligheten påbörjade offervägen genom stilla veckan. Den väg som är förutsättningen för att vi ska kunna segra och vinna över vår inre fiende, egoismen och se vår Konung, se Kristus i vår nästa.

Liane Collot d’Herbois