”Herre, gör mig till ett redskap för din frid.” 

av Carl van der Weyden

Den helige Franciskus kärlek till skapelsen, till djuren och hela Guds natur, tog sig bland annat uttryck i en predikan för fåglarna. Han efterlämnade också flera böner. Men ”Fredsbönen”, som vi oftast förknippar med honom och som brukar kallas ”Den helige Franciskus bön”, är faktiskt inte skriven av honom.

Den publicerades första gången år 1912 i en liten andlig tidskrift som hette La Clochette (Den lilla klockan) och som  gavs ut i Paris av en katolsk organisation. Bönen bar titeln ”Belle prière à faire pendant la messe” ( ”En vacker bön att be vid mässan”) och författaren var anonym. Den trycktes sedan på baksidan av ett kort med en bild av Franciskus, vilket är skälet till att den kommit att tillskrivas honom.

Oavsett vem som skrivit ner orden så kan man ändå uppleva att den bär den helige Franciskus signatur: 

Herre, gör mig till ett redskap för din frid. 
Där hatet härskar – låt mig sprida kärlek! 

Förlåtelse där orätt har begåtts, 
och enighet där splittring råder. 
Där villfarelse finns – låt mig få bringa sanning. 

Tro där tvivlet härskar 
och förtröstan där förtvivlan råder. 
Låt mig bringa ljus i mörkret 
och glädje i bedrövelsen. 
Min Gud och Mästare 
Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad, 
att förstå hellre än att bli förstådd, 
att älska hellre än att bli älskad. 
Ty det är genom att ge som vi får, 
det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva, 
det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse, 

och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.

Bönen kan i oss väcka bilden av en våg med två skålar som är förbundna med varandra och samtidigt ändå är fria. Mellan skålarna finns en mitt som balanserar de två polära skålarna. Vi kan ana att mitten inte är ett tillstånd som uppstår ur motsatsen mellan två ytterligheter, utan att den är en egen kraft. Den är en inre aktiv kraft,  en kraft som är mitten och som är vår mitt – din mitt och min mitt.  Ur den här kraften kan vi bidra till att förändra en värld som drar i väg i polariteter och motsatser och som gör oss människor till främlingar inför varandra.

Franciskus hållning var att skapa handlingsutrymme som värnar om freden mellan allt levande. Precis som bönens första rad uttrycker: ”Herre gör mig till ett redskap för din frid.” 

Det är bara genom ett sådant handlingsutrymme som vi människor kan stå fridfulla till världen och ta emot den frid som Kristus ger oss – Han som är vår tillvaros och världens mitt.