Glimtar från vänskapsmötet

Glimtar från de svenska församlingarnas vänskapsmöte i Kristensamfundets kyrka i Norrköping 30/10 -31/10

Så styrde vi färden mot Norrköping. Bråviken låg där som en fridsam vy sedd från Kolmårdens vilda natur. Men nere i dalen trafikleder i alla riktningar. Var åker man av farleden? Och naturligtvis för tidigt och fick vända men hamnade ändå i ett gytter av verkstäder, plåtlador och förråd.

Med GPS-hjälp fördes vi i en helt annan riktning än vi hade tänkt oss och till slut – en trafikskylt på snedden och som pekade åt höger: Kristensamfundet. In i en liten idyllisk bostadsgränd med små täta enplansstugor på rad. På en liten kulle vid Helgeandsgatan fann vi den låga gula tegelbyggnaden. Trots att där saknades både kyrktorn, namnskylt och anslagstavla.

Bakom en liten grind stod en liten pojke med stora runda ögon som frågade ”Vad heter du”. – Jag heter Per och har just kommit fram till målet efter en lång resa och söker efter friden. Den finns väl här?

PER ERIK

Friden – var finns den?

Årets vänskapsmöte 2020 ägde rum i Norrköpingförsamlingens fina kapell. Det ligger ganska nära det ståtliga Ståthöga, som har historiken att vara platsen för flera Rudolf Steiner-besök, och som nu är Waldorfskola.

Ett 25-tal församlingsmedlemmar från Göteborg, Stockholm, Järna, och Norrköping samlades nu för att mötas, lära känna varandra, bygga vänskapsband. Hälsningar förmedlades från många som inte kunde närvara.

Ett för alla gemensamt ”Kristensamfundet i Sverige”, som varje självständig församling skall kunna ansluta sig till, är nu bildat. En juridisk registrering återstår. Därför blev detta vänskapsmöte alldeles särskilt viktigt som ett frö till framtiden.

Temat för mötet var Friden. Vi samlades till Människovigningens Handling och samtalade kring frid, fred, inre ro, frihet och våra döda. Hur är det på andra sidan? Hur finner jag Kristus, där, här? Konstnärligt övande på temat i form av sång, eurytmi och målning. Lyssnade på musik. Före den kultiska avslutningen på lördagskvällen samlades alla utomhus för att tända ett stort antal levande ljus formade som ett solkors. Norrköpingsförsamlingen bjöd generöst på god organisation, trevlig samvaro, övernattning. Det serverades god mat, nyttigt bröd, efterrätter, kaffe med hembakt.

Kapellet och dess lokaler har anpassats till att även inrymma en Waldorfförskola med tre småbarnsavdelningar. Församlingens lokaler har minskat till ytan. Det var därför intressant att se hur snabbt och smidigt det växlade från kultrum till kaffebord, till samtalscirkel och åter till kultrum.

Glädjande var att möta en liten församling som gror och spirar med tillförsikt och framtidstro!

INGEGERD