Friska vindar

Den heliga anden är lika flyktig och svårfångad som vinden. Bibeln  använder sig också av vinden när den beskriver andens verksamhet. Redan i skapelseberättelsen blåser Gud liv i människan, där Anden svävar fram likt en vind. Och till pingsten sveper vinden in som en storm över de församlade lärjungarna och väcker upp deras tankar och själar.

Vinden syns inte. Vi kan se hur träd böjer sig i blåsten men vi ser inte själva vinden, bara vad den åstadkommer. På samma sätt är det med anden, som vi inte heller kan se utan bara förnimmer dess verkningar. Precis som blåsten tar tag i oss och är svår att hålla ordning på, så brusar anden på liknande sätt genom våra liv. Det gäller att bli vän med rörelser, uppbrott och förändring om man vill följa den. 

Anden blåser vart den vill, uppfriskande, skapande och rensar atmosfären. Vi hör den blåsa men vet inte varifrån den kommer eller vart den far”, säger Kristus i Johannes-evangeliet. Om det är alldeles stumt och stilla så märker vi inte anden och kanske  till och med tror att den inte finns. Vi behöver själva att vara på väg och röra på oss för att kunna ta emot alla de gåvor som den har till människorna.

Man brukar tala om tre vindriktningar: bakifrån, framifrån och från sidan. På liknande sätt närmar sig den Helige Anden oss i vår biografi. Ibland dyker den kraftfullt och hjälpande upp bakifrån och driver oss med trons kraft mot förändringar. En annan gång kommer den oss framifrån till mötes. Som en mild sommarvind viskar den hoppfulla ord om framtida, helande föränd-ringar. Sidovinden slutligen får oss ibland att tappa balansen och gör så att vi vaknar upp till oss själva här och nu. Samtidigt uppmärksammar den oss på att vi inte är ensamma, utan att Kristus kärleksfullt alltid vandrar bredvid oss i såväl storm som stiltje. ”Känn ingen oro. Tappa inte modet. Jag finns i vinden”, säger Kristus vid vår sida och fortsätter: ”Jag har  mycket mer att säga.” Det gör han genom Hjälparen, den helige Anden som kommer till oss med vinden.

Pingsten är årets allra kortaste högtid. I Kristensamfundet firar vi den endast tre dagar. En hög dos av koncentration och medveten närvaro krävs av oss för att den inte obemärkt ska svepa förbi. Med anden är det som med en vindil, vi märken den ibland först när den dragit förbi. Det heliga är flyktigt, uppträder mer som en händelse än som något gripbart.

I pingstberättelsen betonas det att ALLA var församlade, dvs närvarande när den helige anden uppenbarade sig. Utifrån det kan vi ana att närvaro är en av de viktigaste förutsättningarna för kristen gemenskaps-bildning. Ingen församling kan växa utan närvaro såväl fysisk i tid och rum som i andemedvetandet.

Ninetta Sombart

I väderrapporter brukar man använda sig av begreppet friska vindar, som om blåsten kunde ha något med hälsa att göra. Men vi känner alla till hur mycket bättre man mår när man varit i ett instängt rum och kommer ut i friska luften. Liknande kvaliteter bär den helige Anden på och det nämns också flera gånger i pingstepisteln. Här beskrivs anden som ”hälsoskänkande”, som ”världens läkare”, som den som helar och den som gör så att människosjälarna kan hålla sig friska genom jordens tidskretsar.

Anden går igenom en förvandling till pingst. Nu är den inte längre enbart helig utan framförallt helande. Den här nya egenskapen blir verksam när anden tas upp i människans tänkande. Att inte tänka efter och inte förstå hindrar läkning. Medan insikt  helar och ger kraft som hjälper oss att hålla ut även i svåra livssituationer. Det är endast med tänkandet vi kan fånga andens vind. 

När lärjungarna samlas på pingstdagen har de ännu inte helt förstått meningen med Kristus jordeliv. Så kommer stormvinden brusande och upplyser dem genom den himmelska elden som svävar över deras huvuden. Nu först vaknar insikten och förståelsen om det som skett v och vad som väntas av dem. Utan pingsthändelsen hade vi inte haft något evangelium. Det är den som gör det möjligt för lärjungarna att reflektera över och skriva ner det som de varit med om.

Kunskap och förståelse är en krafter som gör oss och jorden friska. och allra viktigast är det för människan att få en växande förståelse för Kristusväsendet. Men den förutsätter att vi törs släppa fram anden som en vind i våra liv, att vi beslutsamt träder in i vindens tjänst, ja bemödar oss om att bli vän med vinden!

Ylwa Breidenstein