Det nya Jerusalem – staden som byggs ovanifrån

Det nya Jerusalem, Jacob Häne

Som en strålande, glänsande stad beskrivs vår och jordens framtid i Uppenbarelse-bokens 21:a kapitel. Den skildrar en stad som byggs ovanifrån – neråt, bestående av skimrande guld, gnistrande kristaller och lysande ädelstenar.

Ädelstenarna talar om vår väg mot det andliga

Ädelstenar berör oss människor på ett hemlighetsfullt och känslomässigt sätt. Vi upplever dem som fömedlare av dolda budskap och bär dem därför gärna som smycken eller lyckobringare. Det fanns tider då man var övertygad om att dessa glittrande mineraler berättar om mänsklighetens mål och om våra prövningar på vägen dit. Också i Uppenbarelseboken talar ädelstenarna om vår väg från det fysiska mot det andliga. De är en bild för det i oss som arbetar med att lämna tillståndet av mörker och formlöshet bakom sig och i stället erövrar sig förmågan att bli genomlyst och få kristallstruktur.

Vårt uppdrag är att blomma

Formens andar, Rudolf Steiner

Högt stående andliga väsen – Formens andar eller Exusia som de också kallas – står bakom ädelstenarnas tillblivelse. Det är samma väsen som gett människan hennes individualitet, hennes jag. De har förmågan att skapa rum där tidens begränsningar kan befruktas av evighetskrafter så att t o m stenar börjar att blomma och blir till lysande ädelstenar.  Det är en lång och tidvis smärtsam process att bygga på jordens och mänsklighetens framtid – att få den att blomma. Kraften för att genomföra det här byggprojektet som framtiden är, får vi av den själsliga substans och energi som inte slukas upp av jordiska anglägenheter, utan som riktar sig mot det som kommer oss till mötes ovanifrån.  Ädelstenarna påminner oss om vårt uppdrag att få vårt sanna jag att blomma upp samtidigt som vi ska ge jorden hjälp att få stråla ikapp med solen och stjärnorna –  att bli en kristall.

Det som är ovanför vardagen

I Människovigningens handling arbetar vi med just det här. Att ta emot det himmelska Jerusalem som framtiden kallas i Uppenbarelseboken. Tillsammans framför altaret riktar vi uppmärksamheten mot det som är ovanför vardagen – men som ändå är berörande nära. Här sänker sig Kristus kristallklara, lysande blick ner över oss och förädlar vårt innersta väsen. Tillsammans med Honom genomlyser och genomskådar vi vår ofullkomlighet och vårt mörker och bidrar så till att framtiden kan byggas på ädla grundstenar!