”Den ena Himlen gick efter den andra”

Jean-Pierre Augier
Flykten till Egypten

Hon sprang in i det egyptiska mörkret
från det större mörkret,
och en filt täckte Barnet
och dolde Ljuset för en tid;
till en viss stund.
Hon bar hela världen
och hennes börda var lätt.
Hon bar med sig Världens Ljus!
Det fanns ingen plats på jorden där folk
väntade Modern; ingen väntade henne.
Ordet, som redan fanns innan världen
skapades, var tyst. Gud var tyst i mörkret.
Modern gick över jorden i tystnad.
Josef gick först i brådskande tystnad.
Genast bakom dem
flög åtta ärkeänglar i tystnad.
Den ena Himlen gick efter den andra.
I sin sömn drömde Barnet
att Hans Moder var Himlarnas Drottning.
Änglaansikten skimrade av ljus och eld
som tiden gjorde i henne och evigheten i Honom. 

Regina Derieva, ur The Pilgrim’s Star (Israel, 1999)
(Översättning från engelska Marie Tonkin Reda)
”Evocation” Odilon Redon

Människan är Guds gåva till världen

På julnatten visar Gud sin kärlek för världen: Han skänker sig själv till skapelsen genom att bli människa i Jesus Kristus.  Medan allt här på jorden verkar följa logiken att ge för att få, kommer Gud till oss villkorslöst. Han ställer inga krav, har inga andra anspråk än att få dela de förutsätt-ningar som vi lever med, den oro och den glädje som det innebär att vara människa .

Genom julnattens händelse blir Gud personligt närvarande i vår jordiska verklighet. En närvaro som inte trycker undan det mänskliga utan istället vill locka fram dess sanna innebörd, det sant mänskliga. Här i vår sanna väsenskärna kan den gudomliga gnistan – som varje jul skänks oss på nytt – flamma upp så att vi själva kravlöst kan börja skänka oss till världen och så omvandlas till en gåva av Gud för de sammanhang vi lever i.

För människan är Guds gåva till världen! Det är det sant mänskliga i oss som ska förvandla livet, förnya historien, befria tillvaron från ondska och skapa fred och glädje. Som Guds gåva är det vi som är kallade att rädda jorden, när det levande i skapelsen hotas och är övertäckt av mörker. Det är vi som med Kristus som förebild ska möta världen med ett varm hjärta. Det är oss det är upp till att göra skillnad i världen genom att inte göra skillnad på människor utan istället skapa hopp för en framtid i gemenskap och mångfald. 

Vi är alla en gåva av Gud  och därför oändligt värdefulla. Så låt oss öppna oss för julen, ta emot födelsen av det sant mänskliga också i oss, genom att hörsamma den heliga nattens rop: Gör som Gud – bli människa!

Ylwa Breidenstein

”Daytime and Night” by Tamekane Yoshikatsu

Hur kan förtroendet växa i oss?

Ur den stora stjärnenatten kom herdarna in i stallet, i fattigdomens boning. Här föll de på knä inför det lilla barnet i krubban. Också vi kommer på juldagsmorgonen ur natten för att i gemenskap välkomna födelsen och ta emot det som är i vardande. 

Med gudomligt förtroende kom Jesusbarnet till jorden och mänskligheten. Han kom för att lysa upp jorden och med kärlekens värme förvandla all smärta och lidande.  Sedan dess lever också i ordet en framtidskraft som bär på just denna möjlighet, att förvandla det som är svårt att bära i våra liv. De ord som herdarna uttalar i stallet tar Maria upp i sitt hjärta. Hon bär dem förtroendefullt med sig och låter dem få den plats barnet haft i henne, vid hennes hjärta. Det är som om hon blir havande på nytt med dessa ord.

Hur kan förtroendet växa i oss? Vart kan vi vända oss? Kanske inåt till vår egen stjärnhimmel och vårt eget stall. Här kan vi i andakt närma oss världsordet för att värna om det och ge det rum och framtid. Varje jul läggs det i våra hjärtan som ett frö, som ett ord av förtroende som vill växa och varda – då är Bethlehem i dig och i mig.

Carl van der Weyden

Christrose, Jürgen Kadow