Den allvarstyngda vägen mot påskglädjen

Palmsöndag i stilla veckan

Det är en urgammal tradition inom den kristna kyrkan att fira stilla veckan. I Jerusalem firades den redan på 300-talet. Sedan dess har många kristna –  år efter år under stilla veckans sju dagar  – bedjande följt händelserna i Kristi lidandes historia. Den allvarstyngda vägen mot påskens uppståndelseglädje inleds med palmsöndag. Målinriktat rider Jesus in i Jerusalem, medveten om den svåra uppgift som ligger framför honom. Att människorna tar emot honom som konung medan de jublande viftar med palmblad rubbar inte hans beslutsamhet att följa Faderns vilja. 

Inte på en stridshäst men på en åsna rider världens frälsare genom stadsporten. Han rider inte mot en tron mitt i staden utan mot ett kors och en grav i stadens utkant. Kristus utsätter sig för allt detta för att visa på Faderns makt, kärlekens makt, som är så annorlunda än den värdsliga makten. Det är en kraft som inte styr och kontrollerar utan som älskar och befriar.

”Fader vår – du som är i himlarna” är de inledande orden i Herrens bön. Den är också en väg i sju steg och kan därför vara en värdefull ledsagare under vår vandring genom stilla veckan. Inledningsorden är klara, tydliga och enkla. De kan inte missuppfattas och passar till alla folk och tider. Men i all sin enkelhet omfattar de hela världsalltet och är därför ord av vikt. Tilltalet Fader är ingen benämning på Guds könstillhörighet utan beskriver en andlig egenskap. Gud kan vara både faderlig och moderlig, beroende på sammanhanget.

Bönens inledande mening ställer oss in i tid och rum på ett nytt sätt. Både tidens och rummets dimensioner får andliga aspekter.  Ordet ”Fader”  påminner oss om vårt förflutna och ursprung i det andliga. Samtidigt är det ett ord som ger vår tillvaro djup och en grund att stå på. I ordet ”vår” upplever vi nuet och öppnar oss i empati mot våra medmänniskor och vår omgivning. Ordet ”himmel” slutligen, lyfter vår blick mot höjderna ovanför oss samtidigt som det väcker en aning i oss om vår framtid och vårt mål.

De här orden ger oss det kompass och den trygghet vi behöver både under stilla veckan och på vår egen livsvandring mot korset. Ja, i alla livets olika situationer där vi behöver behålla vår målinriktning och inte tappa tron på Guds kärlek  kan vi finna kraft i att uttala dessa ord: ”Fader vår –  du som är i himlarna” .

Ylwa Breidenstein