De heliga vardagsorden

av Lars Karlsson

Var finner vi ord för det som är bortom vår alldagliga verklighet? Vårt språk är ju uppbyggt för den handfasta tillvaron här och nu, inte för den övernaturliga världen. Men hur är det då vi möter något överjordiskt vackert eller vår själ skakas i grunden av en olycka eller förlust? Var finns orden för de överväldigande ögonblicken i vårt liv, när orden inte räcker till?

Tystnaden är ofta det språk som bäst når dessa upplevelsers kärna.Men om vi ändå vill sätta ord på det outsägbara, var skall vi söka dem? Vårt eget liv kan ge svaret. I vår uppväxtmiljö, i familjen, yrket, arbetet, mänskorelationerna och intressena har vi undan för undan samlat på ett  hemligt ordförråd, där vårt livs konkreta händelser intimt smultit samman med de riktiga orden och uttrycken. 

En kemist förlorade i fjol sin man efter 45 gemensamma år. Så här skildrar hon ett halvår senare sin upplevelse efter mannens frånfälle: ”Det är tidig morgon. Jag ligger i sängen och känner hur hjärtat bultar, allting surrar och pulserar. Jag upplever att jag är en molekyl i upplösning .Den molekyl jag varit med R i 45 år (NaCl, koksalt) är i upplösning, jonerna går isär. Na + går till  sin värld och Cl – till min värld. Men jag kan inte bli Cl  igen. Vad skall jag bli? Skall jag kanske bli en klormolekyl Cl 2? Kanske, tanken känns meningsfull. Livet har mening.”