Caspar

Hans namn kommer officiellt från det persiska ”kanschwar”, som betyder ”skattmästare”. Men man skulle också kunna läsa »Gataspar« eller »Gitaspar«. Då skulle kopplingen till Indien bli tydlig för han representerar den urgamla, heliga indiska kulturen, som är bortom det som kan fattas historiskt. De gamla indiska texterna som finns idag (t.ex. Bhagavadgita och Upanishaderna) är som en återklang av den gamla kulturen och man kan i dem förnimma en omfattande, andlig förbindelse.
De tre gåvorna guld, rökelse och myrra kännetecknar något väsentligt från respektive kulturepok. Guldet kan tillskrivas solen, från vars krafter Zarathustra formade de jordiska förhållandena i den gamla persiska kulturen. Den uppåtstigande rökelsen är bild för den innerliga förbindelsen den mänskliga själen har med den gudomliga världen som den upplevdes i äldsta tider. Myrra påminner om dess användning som medicin och som ett ämne för balsamering i den egyptiska kulturen i vilken mumien visar på det speciella förhållandet egyptierna har till de dödas värld.

Förslag för läsning: Bhagavadgita 9-11 Sång och Lukasevangeliet, kapitel 8, 4-15

Oktoberstämning. Mikaelitid.

Text: Cordelia Böttcher. Översättning: Per Andersen, Felix Nieriker

Melchior

Efter årsskiftet dyker i raden av minnesdagarna de tre magerna upp, först var och en för sig. Senare följer de gemensamt stjärnan till Betlehem och hyllar barnet. Gamla traditioner låter dem komma från olika länder i öst som representanter för de gamla kulturerna. Gåvorna de för med sig symboliserar frukterna av mänsklighetens historia under utvecklingens olika epoker, varje gåva ”en hel värld för sig”.
Namnet Melchior kommer från det hebreiska språket och betyder ”ljusets konung” – melek’or. Den persiske guden Ahura Mazdao tillbads som en sådan ”ljusets konung”, man upplevde honom i solen och man visste att han en dag skulle komma till jorden.
Från gammalpersiska:
”I bönen vördar vi den mäktiga av Gudar skapade sol-eter-auran, som bär konungslig framtid i sig. Den kommer att förena sig med den segerstarkaste av frälsarna och hans apostlar, den för världen fram och övervinner den.
Ålder, död, förruttnelse och förfall som hjälper den segerstarkaste till evigt liv, till evigt fruktbarhet, till fri vilja när de döda återuppstår, när dödens levande övervinnare kommer och när världen genom viljan utvecklas framåt.
 
Septemberstämning

Text: Cordelia Böttcher. Översättning: Per Andersen, Felix Nieriker

Jesus Kristus

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.” (Luk 2:21). Så tas barnet upp i en krets av människor och blir inlemmat i sin kultur. Namnet förbinder sig med individualiteten, människan med namnet. Om vi nämner namnet på en människa som inte är närvarande, känns ändå med ens något av hans väsen.
Till namnet Jesus hör, sedan dopet i Jordan, namnet Kristus. ”Du är Kristus, den levande Gudens son”, svarar Petrus på Jesu fråga: ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” (Matt 16:16). Jesus Kristus, Guds Son – att börja det nya året i hans namn innebär att återigen försöka ta upp hans kraft i det egna livet. ”Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.” (Joh 1:17-18).

Föreslag till läsning:
Johannesevangeliet, kapitel 1, 1-18, ”Prologen”

Augustistämning.

Text: Cordelia Böttcher Översättning: Per Andersen, Felix Nieriker

Nyårsafton

Silvester I var romersk biskop från 314 till 335 e.Kr. Han dog den 31 december. På sin tid hade den romerske biskopen ännu inte överhöghet över de andra patriarkerna. Den uppfattningen och den självkänslan utvecklades först under generationer¬na som följde efter honom, tills Leo I (440 till 461) blev den förste ”påven” som satt på den romerska biskopsstolen. Utifrån Rom iakttog Silvester I kejsar Konstantin den stores regeringstid och bevittnade kristendomens förvandling från ett föraktat, hotat religiöst samfund till en »statskyrka«. Yttre maktlöshet förvandlades till makt. Han levde i en viktig övergångsperiod. Inte för inte står han just på det ställe i årsloppet där övergången sker från en förgången tid till en ny. Varje övergång, varje grundläggande omvälvning bär många möjligheter i sig, utmanar vakenhet och omdömeskraft så att det som ligger i egna intentioner kan tas itu med.

Föreslagen läsning: Johannes Uppenbarelse, kapitel 21, 1-7

Julistämning. Johannitid.

Text: Cordelia Böttcher. Översättning: Per Andersen, Felix Nieriker

David

Han föddes ur ”Jesse rot”, vilket betyder: Han är en son till Isai, som är far till David,(Ruts bok, 1 Samuelsboken 16:1-3). Han blir sedan själv till ”Jesse rot” för Frälsaren, som det beskrivs i Jesus ”släktträd” hos både Matteus och Lukas. I sitt eget liv upplever han mångt och mycket som bildartat är förebud för senare händelser i Jesu Kristi liv. Som den yngste av åtta bröder blir han i tidig ålder av profeten Samuel smord till ”hemlig konung”. Han är herde för faderns får, är sångare och poet, kämpe och rådgivare för konungen. Under tider av förföljelserna genom Saul skonar han hans liv istället för att döda honom på ett hänsynslöst, själviskt sätt.
I händerna på sina söner utsätts han som åldrande konung för lidande och är inte heller skyddad från egen skuld.
De tre första stora konungarna i Israel – Saul, David, Salomo – bär i sina liv något av den gudomliga treenighetens kvalitéer, som de tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob: Faderns säkra urgrund, Sonens skapande och uppoffrande kraft, och den Helige Andens ljus och insikt. David är Jesus kroppsliga anfader, och även i själen visar sig profetiskt ”kristna” drag.
Föreslagen läsning: Gamla testamentet, 1 Samuelsboken, kapitel 16-21; 24; 26; 2. Samuel, kapitel 15
Junistämning. Pingst.

Text: Cordelia Böttcher. Översättning: Per Andersen, Felix Nieriker