Brev från Ukraina 1

Målning av Tatiana Nechytaylo, präst i Kiev

Yaroslava Black arbetar som präst i Kristensamfundet i Köln, Tyskland. Hon kommer ursprungligen från Ukraina och har tät kontakt med församlingarna där och har sammanställt ett nyhetsbrev med aktuell information om det som sker just nu.

Ukraina, februari 2022

Det är krigets femte dag, den 28 februari, och Kiev blir mycket hårt bombat. Folk måste gå tillbaka till skyddsbunkrarna och tunnelbanestationerna. I församlingen hölls Människovigningens handling. Tatiana Nechytaylo som är församlingspräst här, har tillverkat fåglar av papper med barnen. Medan vuxna bad uppe i kyrkan målade barnen en trappa ner. De målade Maria och Josef – kanske på flykt – bredvid en brinnande ugn. De visste inte riktigt själva. Men det kunde också vara, menade de, att Maria och Josef bakar bröd.

Ungefär samtidigt dog barn i attacken mot ett sjukhus. I ett annan sjukhus för barn med cancer fanns det lite uppmuntran i källaren när en pojke räknade upp alla flygplanen som skjutits ner. Han hade koll på läget, även angående pansarfordon.

Som omväxling hade även de vuxna något att skratta åt: i en stad i söder stal en romsk klan en rysk stridsvagn. Soldaterna fick slut på bensin och gick på jakt efter det. När de kom tillbaka var stridsvagnen borta. Alla hjälper till på sitt sätt. En så bra idé spreds snabbt, några bönder tog efter och använde sina traktorer efter romsk förebild.

Vid den här tiden pågår hårda strider om den stora vackra universitetsstaden Charkiv, staden där den ukrainska Sokrates, Hryhorij Skovoroda levde ett tag. Han lät sig inte ”fångas” med några ärofyllda och attraktiva poster, han var en fri kringresande predikant med evangeliet på gammalgrekiska i sin väska. På sin grav ville han att det skulle stå: ”Världen jagade mig, men den kunde ändå inte fånga mig”. Han avskydde kyrkans falskhet och predikade frihet: ”Vad är frihet? Vad finns det för gott i den? Somliga säger att den till och med är gjord av guld. Den är på intet sätt av guld. Märk väl! Jämfört med frihet är guld bara en hög med smuts.”

I denna stad står idag, redo för strid, den unga, duktiga i väst välkända författaren Serhij Zhadan. Bomber flyger över staden och alla hoppas att änglarna och den goda Skovoroda kommer att skydda dem.

Den gode ”pacifisten” och värnpliktsvägraren Volodya anmälde sig också frivilligt hos oss. För några år sedan tillbringade vi tillsamans med honom och våra ungdomar en underbar tid i Karpaterna. Han har fyra små barn. Han som många andra vänner, skådespelare, sångare, författare går med i försvarsarbetet, men de har ingen utrustning. Därför är de här tillsammans med många andra vänner, dag och natt, letar efter skyddsvästar, hjälmar, skottsårbandage och skickar de direkt till dem vars liv de vill skydda till varje pris. 

Någon från Odessa skickade en bild på det vackra gamla operahuset vid havet, skyddat med sand­säckar och pansarskyddande vägspärrar i stål genom flitiga medborgare. Men också i Lviv och Ivano-Frankivsk och i många andra städer förbereder folket försvaret. Det är oändliga köer med flyktingar vid de västra gränserna.

I Moskva är det tyst. Det är förbjudet att ropa högt på gatan. För ordet ”Ukraina” eller ”Inget krig!” blir man arresterad omedelbart. Anna Geyer som är präst i Kristensamfundet i Moskva gör ”fredspromenader” tillsammans med några modiga människor. Det är en tyst men viktig protest. För två veckor sedan – vid en icke tyst protest – arresterades Annas bror och han sitter fortfarande häktad. Även i Moskva ber man om fred och gör vad som fortfarande är möjligt i denna situation. Vi sänder våra tankar dit. 

För till och med i Köln har vi ett ”litet Moskva”: vår praktikant Varia från prästseminariet i Stuttgart. Det är också svårt för henne när hon ser det som händer. Nyligen stod vi, som så ofta, tillsammans vid altaret och som ministrant svarade hon – med det vackraste ukrainska uttalet – de viktigaste orden som bara kan sägas just då. Det var koncentrerad tystnad i den fulla kyrkan i söndags. Trestämmigt stäng vi psalm 121 ur Psaltaren ”Jag lyfter mina ögon till bergen” och det verkade i ögonblicket som om vi människor åter vandrar genom öknen. Och frågan ”varifrån ska min hjälp komma?” var allt annat än retorisk .

Hälsningar,

Yaroslava Black

Psalm 121 ur Psaltaren
Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från Herren,
    som har gjort himmel och jord.
 Inte skall han låta din fot vackla,
    inte slumrar han som bevarar dig.
 Nej, han som bevarar Israel,
    han slumrar inte, han sover inte.
Herren bevarar dig,
    Herren är ditt skydd
på din högra sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
 Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
 Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.

Kristensamfundets kyrka i Odessa

VI ÄR FÖR FRED!

Andrej Ziltsov är präst i Odessa. Som hälsning till församlingen i den här dramatiska tiden gjorde han tillsammans med sin fru Yulia, som är eurytmist, videon ”Vi är för fred”. Här framför de ”Fader Vår” på ukrainska och ryska.

Kristensamfundet i Kiev

VAD SOM ÄN KOMMER…

Tatiana Nechytaylo är präst i Kristensamfundet i Kiev. Inför det rådande hotet mot staden och dess invånare har hon målat den här bilden och sänt ut den till sina församlingsmedlemmar tillsammans med tillitens bön av Rudolf Steiner:

"Vad som än kommer
 vad som må hända
 också om det är mig obekant
kan jag inte ändra det genom fruktan.
Jag väntar på det med fullkomligt själslugn
 med fullkomlig stillhet
 lik havets stiltje i sinnet. 
Genom ängslan och fruktan 
hämmar vi vår utveckling, 
genom fruktan och ängslans vågor tillbaka visar vi det 
som vill komma in i våra själar ur framtiden.
 Att leva ut ur rent förtroende
 utan säkerhet för tillvaron, 
med förtroende till den alltid närvarande hjälpen
 från den andliga världen, 
sannerligen på annat sätt går det inte idag 
om inte modet skall svikta. 
Låt  oss tända vår vilja till att finna uppståndelsens kraft i oss." 
Rudolf Steiner