Brev från Ukraina 2

Tatiana Nechytai

Kära vänner,

Dagarna känns så långa och nätterna är fulla av rädsla och oro över allt fruktansvärt som kan ske. I dag är det tio dagar sedan kriget började, men  det känns som om det gått flera år. I Kiev råder en speciell dygnsrytm . Från kl. 20 på kvällen till kl. 7 på morgonen är det utegångsförbud. Under den här tiden ska folk uppehålla sig i skyddsrummen. De som inte kan göra det sitter hemma. Oftast handlar det om gamla och sjuka människor. 

I lägenheterna möbleras allt om enligt relgeln om ”två väggar”.  Det innebär att man drar sig tillbaka till det säkraste rummet i lägenheten. Vid en explosion faller de yttre väggarna först medan den stabilare kärnan – de inre väggarna  – beräknas vara mer hållbara. I Kievs större hyreshus är det badrum, toalett och hall som uppskattas vara säkrare rum. Många familjer sover där fullt påklädda och ibland med djur.

Många har redan lämnat Kiev. De flesta av dem är mammor med sina barn. På gatorna syns nu mest gamla människor och män. Framför apoteken ringlar sig alltid långa köer med äldre människor.  I butikerna finns fortfarande allt att köpa. Det man inte får den ena dagen går vanligtvis att köpa nästa dag. Priserna är de samma som före kriget.  Man ser också många husdjur som lämnats kvar på gatorna. Några församlingsmedlemmar är fortfarande kvar i Kiev. Vi träffas i kyrkan dit man just nu bara kan ta sig till fots eller som jag , med cykel. 

När läget är lugnt, som nu när jag skriver detta, verkar allt som en påhittad film av en galen regissör. Men när explosionerna börjar förändras allt till en fruktansvärd verklighet där vi sover på golvet med kläderna på och det inte går att duscha p.g.a. bombningarna.

Vi tackar så mycket för era böner. De bildar ett skyddande tak över oss.

Med varma hälsningar från Kiev

Tatiana Nechytailo (präst i Kiev)

Kära vänner!

Situationen i Odessa är efter omständigheterna bra. Vi har ”bara” drabbats av enstaka raketattacker mot staden som lett till några få dödsoffer och några förstörda militäranläggningar, lyckligtvis inte heller det så många.

Från vår kyrka hörs ofta skott från luftvärnsstationen, som ligger cirka 2 km bort. Flyglarmet går också ofta. På havet syns minst fyra eller fem  attackfartyg och fartyg som transporterar landstigningstrupper kretsar också omkring Odessa. Vi som bor här är evigt tacksamma över att Turkiets president Erdogan sedan förra veckan stoppar de ryska militärfartygen från att ta sig in i Svarta havet. Man kan fråga sig hur det annars skulle ha blivit för oss….. Men istället finns en hel del infiltratörer som handlar på uppdrag av Ryssland och som redan dödat mer än 20 personer.

Församlingsarbetet går vidare. Människovigningens handling hålls dagligen och vi samtalar mycket. Vi har t. o. m. ett litet proseminarium där temat just nu är väldigt aktuellt och handlar om livet mellan döden och en ny födelse. Idag hölls Människovigningens handling för alla soldater som stupat i det här kriget. Det blev en förtätad atmosfär och vi hoppas att de fallna soldaterna nu  hjälper oss att kämpa för freden. Vi håller på att organisera en hjälpfond tillsammans med den antroposofiska Sophiastiftelsen där jag är styrelseledamot och andra hjälporganisationer för att kunna stödja människor på flykt.

Ett stort tack för er hjälp, era tankar och böner.

Med varma hälsningar från Odessa och i hopp om att detta vansinne snart ska upphöra,

Andrei Ziltsov (präst i Odessa)