4:e advent

Det är i mötet med ett Du som Jag blir till

Hur underbart kan inte ett besök vara, så underbart att något hoppar till av glädje i oss! Dagens evangelium (Lukas 1, 39-56) skildrar skönheten i ett sådant varmt människomöte när Maria kommer på besök till Elisabeth. De omfamnar varandra, uppskattar varandra och stöder lyhört varandra.

Men inte alla besök leder till sådana här känslor av samhörighet. Människomöten kan också vara smärtsamma, sårande och kalla. Det anar vi redan i barnens lek och tonåringens protester, men också i kollegers motstånd eller livspartnerns oförstående. 

I varje möte lever en längtan efter att tillhöra, bli sedd, bli medbjuden, efter att ta i famn och att tas i famn. Och ingenstans blottställs våra svagheter och ensidigheter så tydligt som i mötet med en annan människa.

Filosofen Martin Buber menade att det som gör livet väsentligt är mötet. Det är i mötet med ett Du som Jag blir till och som mänskligheten och det mänskliga formas. Möten gör livet verkligt och kärleken är här den viktigaste verklighetsgörande faktorn. Alla kärleksfulla möten med vår omvärld är dessutom en väg till Gud.

Möten bjuder in till dialog och samtal. Så kan man också säga att ett möte innebär att bli tilltalad och min uppgift är att svara eller att tilltala. Då jag ger mitt svar tar jag an-svar för livet. Det kan vara  så enkelt som att svara på en idé eller tanke som talar till mig t ex om att söka upp någon jag inte träffat på länge. I stället för att slå dövörat till kan jag svara med att bryta upp, skynda iväg och ha överseende med det som kanske varit obekvämt i ett tidigare möte. Men för att mötet ska bli verklighet och lyckas måste motparten göra detsamma, inte stå stilla utan med öppenhet komma till mötes. 

Så länge vi människor svarar varandra med besök och äkta möten kan evangeliet glädjebudskap spritta till i oss, fortsätta att beröra, omfamna oss och förnya oss. För i varje äkta människomöte besöker Gud oss. När vi pratar, gråter och skrattar tillsammans – tar en liten bit av himlen form mitt ibland oss. Människomötets mysterium är en kraft att förlita sig på. Den kan till och med övervinna döden.

Så är det kanske också den viktigaste önskan inför den stundande julhelgen: att vi ska ge och få lyckliga möten, besök som berör och väcker något i oss. Möten som andas empati och välkomnar himlen att besöka oss!

Ylwa Breidenstein

Maria bröt upp och skyndade sig i väg för att söka upp sin släkting Elisabeth.
 ”När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande”. 
Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 
Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”
”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”
Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.
Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.”