2:a advent

Ängeln vid ditt bord

Bli inte rädd om Ängeln
plötsligt sitter vid ditt bord
och sakta stryker ut vecken
på duken under ditt bröd...

R M Rilke
Änglar är mäktiga

I poeten Rainer Maria Rilkes dikter spelar änglar en framträdande roll. De skildras med oändlig ömhet. Men det handlar hos honom absolut inte om knubbiga bokmärkesänglar eller leende skyddsänglar. Rilkes änglar är mäktiga och – till att börja med – skrämmande varelser. De framstår som någonting som behövs för vårt medvetandes spegling mot det outsägliga. Änglarna står för övermänskliga varseblivningskrafter som förskräcker människan. Vi är ännu inte mogna att stå ut med ett ängel möte. 

Änglarna räddar vår andliga realitet

Rilkes dikter visar vidare hän på att änglarnas viktigaste uppgift är att behålla oss i sitt medvetande, att rädda vår andliga realitet, vårt medborgarskap i den andliga världen. Änglarna hjälper oss så att vi inte faller ur änglahierkiernas medvetande. För där människan inte vårdar förbindelsen med sin ängel förlorar hon substan och blir andligt sett tunnare. Den som idag förlorar sin ängel har i morgon förlorat sin mänsklighet är Rilkes stränga budskap.

Hur blir jag synlig för min ängel?

Utifrån hans ståndpunkt är därför vår tids viktigaste fråga: ”Hur blir jag synlig för min ängel?” Vi måste göra något, bidra med något för att bli intressanta för änglarna – annars händer inte mycket. Genom att tänka väsentliga tankar väcker vi änglarnas intresse för oss, medan ytliga och självupptagna funderingar är meningslösa för dem. Adventstidens möjligheter till kontemplation och inre ro är en stor hjälp på vägen att göra sig upptäckbar för änglavärlden. Här kan vi bjuda in Ängeln att sitta vid vårt bord, tiga tillsammans med den och visa ett uppriktigt intresse för det öde som den bär på. 

Änglarnas öde

Den största händelsen i änglarnas öde var när Kristus lämnade den andliga världen och steg ner till människorna. Det som för oss blev vår framtids räddning och frälsning är för änglarna en stor förlustupplevelse – de blev övergivna, lämnade, från ett perspektiv sett. Men de återfinner Kristus i människohjärtan som tagit upp Honom där.  Att komma till insikt om hur beroende änglarna är av oss människor är omskakande. Deras framtid bygger på vår relation till Kristus!  Adventstiden talar om detta till oss. Den berättar att änglarnas himmel är människornas värld, där Kristusberörda människohjärtan lyser upp som stjärnor.

Ylwa Breidenstein

Utskriftsvänlig version

Ögonblickets betydelse i advent

Advent är kanske den mest stressiga och hektiska tiden på året, där vi har mest att göra. Alla julbord, alla förberedelser, alla små kakor som ska bakas, all mat som ska lagas, och alla gåvor som man vill köpa. Samtidigt ska det vara festligt, lugnt och trevligt! Hur går det ihop? Svaret är kanske att vi borde göra mindre? Ta bort något så vi inte behöver att stressa så mycket? Det låter bra, i teorin! Men hur är der i praktiken? Inte helt så enkelt upptäcker vi ganska snart. 

Det är sjävklart att vi behöver göra mindre om vi gör för mycket. Men stressforskningen har faktisk också ett annat förslag. Där beskrivs det hur ögonblick av lugn och stillhet kan balansera väldigt mycket stress. När vi i vårt hektiska vardagsliv fogar in små ögonblick där vi stänger dörren, stänger av telefonen, tvn, radion, stänger av det sociala och ägnar oss åt lugnet och stillheten, så skapar vi en kraft i oss som motverkar stressen. Då skapar vi ögonblick som liknar dem som beskrivs i Kristensamfundets adventsepistel.”Begrundande blir våra själar …“ och  ”Det blir stilla …“ heter det bland annat där också ”världens ro”  nämns. 

I lugnet och stillheten har vi möjlighet till att hitta oss själva, det ”själv” som så lätt går förlorat i all stress. Här närmar oss möjligheten att lyssna in i det som verkligen är viktigt i våra liv. Grunden till livet själv kan bli ”hörbart”, som det uttrycks i episteln, På detta vis blir  den hektiska ruschen inför jul en möjlighet till att utforska adventepistlens realitet! 

Per Andersen

Utskriftsvänlig version

För barnen

Därför firar vi advent

Det var en gång en liten äppelkärna som fram på höst-kanten blev så väldigt sömnig och trött. Då kröp den ner i jordens mjuka mull och drog vintertäcket över sig. Men innan den somnade tittade den upp mot himlen och såg alla gnistrande stjärnor. Åh vad den önskade sig att en gång få röra vid ett sådant tindrande himmelsljus och hålla det nära sitt hjärta. Med den här längtan somnade äppelkärnan och drömde att en ängel med en lysande krona av stjärnor kom och sa: ”Lilla vän, en dag ska din önskan gå i uppfyllelse, men först måste du sova så att du orkar växa dig stor och stark”. 

Och äppelkärnan sov djupt och gott hela vintern ända tills vårsolen kittlade den på näsan och väckte den. Då sträckte den på sig och gäspade och märkte till sin förvåning hur mycket den vuxit under vintertäcket. Den hade fått långa rötter som trängde sig djupt ner i marken och ett skott som sträckte sig upp mot himlen. Tiden gick och äppelplantan arbetade hårt för att bli stor och starkt – för att växa stjärnorna tillmötes. Snart hade den blivit ett ungt träd. Och en morgon vaknade den och fann sina grenar övertäckta med blommor.Nu blev det lilla trädet mamma och hon var så upptagen med att ta hand om sina små att hon helt glömde bort sin stjärne-önskan. Barnen växte och blev gröna små äpplen. Och det lilla trädet var så stolt och glad över sina vackra barn.

Men på hösten kom ängeln från drömmen tillbaka och kysste varje grönt äppelbarn på kinderna så att de blev alldeles röda. Ängeln hade med sig en korg fylld med stjärnor och påminde nu äppelträdet om hennes önskan – att en gång få hålla en stjärna vid sitt hjärta. ”Åh tack, sa äppelträdet ”men jag behöver inga stjärnor längre. Jag är så lycklig med mina äppelbarn.” ”Då ger jag stjärnorna till dem istället!” sa ängeln. ”Jag gömmer stjärnorna djupt inne i dem, nära deras hjärtan och en dag kommer de till sin förvåning att i sig själva hitta en stjärna som väntar på dem.”  

Och så är det än i dag: i varje äpple finns en stjärna, vi behöver bara dela på äpplet för att se den! Men också i varje människa finns en stjärna, en dröm och en önskan om att en gång få beröra himmelsljuset. För att inte glömma det firar vi advent! 

(Fritt översatt från engelska efter en berättelse av Madge Bigham) Ylwa Breidenstein

Utskriftsvänlig version